Stora och små synder

Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî (d. 516)

Ma´âlim-ut-Tanzîl (1/419-420)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

إِن تَجْتَنِبُواْ كَبَآئِرَ مَا تُنْهَوْنَ عَنْهُ نُكَفِّرْ عَنكُمْ سَيِّئَاتِكُمْ وَنُدْخِلْكُم مُّدْخَلاً كَرِيمًا

“Om ni, som ni befallts, undviker de svåraste synderna skall Vi utplåna era dåliga handlingar och föra er in genom en äreport.”1

Mâlik bin Mighwal sade:

“Stora synder är Ahl-ul-Bid´as synder, små synder är Ahl-us-Sunnahs synder.”

Det har också sagts att stora synder görs avsiktligt medan små synder görs utav misstag, glömska, tvång samt dagdrömmar.

Också har det sagts att stora synder är förlovade synder, liksom Iblîs synd, medan små synder efterföljs av bön om förlåtelse, liksom Âdams synd. as-Suddî sade:

“Stora synder är alla de som Allâh har förbjudit medan små synder är allt som leder till dem eller härrör från dem och utförs av såväl fromma som syndare, liksom blick, vidrörning och kyss. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det är oundvikligt bestämt att människan tar del av otukten. Ögonens otukt är blicken. Öronens otukt är lyssnandet. Tungans otukt är talet. Handens otukt är greppet. Benets otukt är steget. Hjärtat lustar och önskar medan könet antingen bekräftar det eller också beljuger det.”2

Det har också sagts att stora synder är de som bagatelliseras av slavarna medan små synder är de som de ser stort på och bävar för deras konsekvenser.

14:31

2al-Bukhârî (6243) och Muslim (2657).