Ständig rannsakning av tro

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (d. 1376)

Taysîr-ul-Karîm, sid. 356

Allâh (subhânah) sade:

وَإِذَا مَا أُنزِلَتْ سُورَةٌ فَمِنْهُم مَّن يَقُولُ أَيُّكُمْ زَادَتْهُ هَذِهِ إِيمَانًا فَأَمَّا الَّذِينَ آمَنُواْ فَزَادَتْهُمْ إِيمَانًا وَهُمْ يَسْتَبْشِرُونَ وَأَمَّا الَّذِينَ فِي قُلُوبِهِم مَّرَضٌ فَزَادَتْهُمْ رِجْسًا إِلَى رِجْسِهِمْ وَمَاتُواْ وَهُمْ كَافِرُونَ أَوَلاَ يَرَوْنَ أَنَّهُمْ يُفْتَنُونَ فِي كُلِّ عَامٍ مَّرَّةً أَوْ مَرَّتَيْنِ ثُمَّ لاَ يَتُوبُونَ وَلاَ هُمْ يَذَّكَّرُونَ

När ett kapitel uppenbaras säger några av dem: ”Vem av er har känt sin tro stärkas genom detta?” De troendes tro däremot växer och därför gläds de. Men de vars hjärtan är sjuka av tvivel drivs av det allt djupare ned i sin smutsiga synd, och de dör som hädare. Inser de inte att de sätts på prov gång på gång, år efter år? Men de ångrar sig inte och de lägger inte det på minnet. ”1

De ångrar sig inte för sitt onda tillstånd, inte heller funderar de över vad som gagnar dem för att göra det, eller vad som skadar dem för att utelämna det. Precis som med alla andra samfund prövar Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) dem med lätthet och svårighet, med påbud och förbud, för att de ska återvända till Honom. Det till trots låter de både bli att ångra sig och tänka efter.

Dessa verser bevisar dels att tron stiger och sjunker, dels att den troende ska alltid rannsaka sin tro för att därefter förnya och höja den så att den alltid är på uppgång.

19:124