Stackars Shaykh

Kommer den ädle Shaykh Abû Zahrah att hålla sig till sitt tal som fordrar förnekelse och vars like han citerade från Mu´tazilah? Och därmed förneka Allâhs (ta´âlâ) egenskaper i Qur’ânen och Sunnah, liksom de gör? Eller kommer han att ta tillbaka det och hålla sig till Ibn Taymiyyahs dogm som han förklarade på ett sätt som är svårt att komplementera? Till den hör resningen. Kommer han att tro på att den är Allâhs (ta´âlâ) verkliga egenskap som tillkommer Honom? Samma sak skall han förresten tro på alla andra Hans (ta´âlâ) egenskaper liksom kunskapen och talet. Kommer han att tro på dem utan att tillämpa metaforik på dem därav förneka dem?

Jag hoppades att det endast var en tabbe som han råkade få ut ur sig, men han själv fick mig att inse att sådant är inte fallet när han tolkade resningen på ett metaforiskt vis och sade att den stod för en fullkomlig makt samt att nedstigningen står för en överflödig gudomlig dygd. Stackars Shaykh insåg inte att en sådan förklaring fordrar otro. Ty resten av hadîthen säger:

”Finns det ingen som frågar så att han må få det han frågar om? Finns det ingen som ber så att han må bönhöras?”

Är det den överflödiga dygden som bönhör, förlåter och ger eller är det Allâh (´azza wa djall) allena som gör allt det?