Sov efter ´Ishâ’

Imâm Ismâ´îl bin Ishâq al-Mâlikî (d. 282)

Ahkâm-ul-Qur’ân, sid. 148-150

211 – Muhammad bin Bashshâr berättade för oss: Rawh berättade för oss: Ibn Djuraydj berättade för oss: ´Atâ’ sade:

Det är föraktfullt att tala efter bönen.” Jag sade till ´Atâ’: ”Och att vara uppe innan gryningen?” Han sade: ”Det är också föraktfullt.” Efter att vi hade ställt för många frågor till honom, sade han: ”En natt kom Ibn Mas´ûd ut. Vissa människor sade att de inväntade Fadjr. Han förbjöd dem att tala och sade: ”Ni har kommit för att be. Antingen ber ni eller också tiger ni.” Han föraktade att man är vaken innan gryningen.”

212 – ´Abdul-Wâhid bin Ghiyâth berättade för oss: Abû ´Awânah berättade för oss, från Mughîrah, från Ibrâhîm som sade:

Efter ´Ishâ’ kom en man hem till Hudhayfah som hade stängt sin dörr. Han öppnade dörren och trodde att mannen behövde något. Mannen sade: ”Jag har kommit för att prata.” Då stängde han dörren och sade: ”´Umar fördömde sådant tal för oss.”

213 – Sulaymân bin Harb berättade för oss: Hammâd bin Zayd berättade för oss: ´Atâ’ bin as-Sâ’ib berättade för oss, från Abû Wâ’il som sade:

´Umar fördömde att man är uppe efter ´Ishâ’.”

214 – ´Abdullâh bin Maslamah berättade för oss: Sulaymân bin Bilâl berättade för oss, från Yahyâ: Jag hörde Sa´îd säga:

Hellre sover jag efter ´Ishâ’ än är uppe och snackar.”