Som att dyrka någon annan än Allâh

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَمَا اخْتَلَفْتُمْ فِيهِ مِن شَيْءٍ فَحُكْمُهُ إِلَى اللَّهِ

”Vilken sak det än gäller där ni är oense, är det Allâh som har avgörandet.”1

Denna givmilda vers bevisar, att när människorna är oense om en dom, så är det Allâh allena som har avgörandet och ingen annan. Det har klargjorts i många verser.

Att döma med någon annan lag än Allâhs lag är som att dyrka någon annan än Allâh. Han sade om Sin lag:

مَا لَهُم مِّن دُونِهِ مِن وَلِيٍّ وَلَا يُشْرِكُ فِي حُكْمِهِ أَحَدًا

”Han är den ende Beskyddare och med ingen delar Han Sin makt.”2

Enligt Ibn ´Âmirs läsning, en av de sju läsningarna, heter versen:

لا تُشْرِكْ

”… och dela inte…”

Det vill säga en nekande form. Å andra sidan sade Han i samband med avguderiet i dyrkan:

فَمَن كَانَ يَرْجُو لِقَاء رَبِّهِ فَلْيَعْمَلْ عَمَلًا صَالِحًا وَلَا يُشْرِكْ بِعِبَادَةِ رَبِّهِ أَحَدًا

”Var och en som med hopp ser fram mot mötet med sin Herre skall [sträva efter att] leva ett gott och rättskaffens liv och att inte göra någon delaktig av den dyrkan som han ägnar sin Herre!”3

Därmed vet du att det lovliga och det olovliga är det som har förklarats lovligt respektive olovligt av Allâh och att religionen är det som har föreskrivits av Allâh. All annan föreskrift är falsk. Den som tillämpar en annan föreskrift och anser den vara jämlik med Allâhs föreskrift eller till och med bättre, har tvivelsutan gjort sig skyldig till en klar otro.

142:10

218:26

318:110