Solens och månens destination på Domedagen

124 – “Solen och månen kommer att vara uppflammade och inlindade i Elden på Domedagen.”

Den rapporteras av Imâm at-Tahâwî i “Mushkil-ul-Âthâr”1 som sade: Muhammad bin Khuzaymah berättade för oss: Mu´allâ bin Asad al-´Ammî berättade för oss: ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh ad-Dânâdj berättade för oss och sade:

“Jag bevittnade Abû Salamah bin ´Abdir-Rahmân när han satt i en moské på Khâlid bin ´Abdillâh bin Khâlid bin Usayds tid. al-Hasan [al-Basrî] kom till honom och satte sig ned och de började tala. Abû Salamah sade: “Abû Hurayrah berättade för oss från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som sade:

“Solen och månen kommer att vara uppflammade och inlindade i Elden på Domedagen.”

Då sade al-Hasan: “Vad har de gjort för fel?” Han sade: “Jag berättar för dig endast från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).” al-Hasan blev tyst.”

Hadîthens betydelse:

Hadîthen betyder inte det al-Hasan al-Basrî först fick för sig, nämligen att solen och månen kommer att straffas i helvetet. Aldrig! Allâh (´azza wa djall) straffar inte Sina lydiga tjänare – och till dem hör just solen och månen. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

“Ser du inte att allt och alla i himlarna och på jorden faller ned i tillbedjan inför Allâh; solen och månen och stjärnorna och bergen och träden och djuren och människorna i stort antal? Men många andra har dragit på sig ett oundvikligt straff.”2

Allâh (´azza wa djall) underrättar om att Hans straff endast kommer att drabba dem som inte föll ned på ansikte inför Honom i detta liv, vilket at-Tahâwî sade. Baserat på detta hamnar de i helvetet utav en av följande två anledningar:

Den första: De är helvetets bränsle. al-Ismâ´îlî sade:

“Att de hamnar i helvetet fordrar inte att de straffas. Allâh har änglar, stenar och andra skapelser i helvetet för att straffa Eldens folk med utan att de själva straffas.”

Den andra: De kastas in i helvetet som en förnedring för dem som dyrkade dem. al-Khattâbî sade:

“Att de hamnar i helvetet betyder inte att de kommer att straffas däri. Däremot är det en förnedring för dem som dyrkade dem i detta liv så att de vet att deras dyrkan var falsk.”

Denna betydelse är närmare hadîthens formulering. Dessutom stöds den av hadîthen som Abû Ya´lâ rapporterar från Anas – vilket nämns i Fath-ul-Bârî3:

“… så att de som dyrkade dem kan se dem.”

Jag kunde emellertid inte finna den i hans “al-Musnad” och Allâh (ta´âlâ) vet bättre.

1 1/66-67

2 22:18

3 6/214