Solens bana runt jorden

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Tafsîr al-Qur’ân al-Karîm, al-Kahf, sid. 32-33

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

 وَتَرَى الشَّمْسَ إِذَا طَلَعَت تَّزَاوَرُ عَن كَهْفِهِمْ ذَاتَ الْيَمِينِ وَإِذَا غَرَبَت تَّقْرِضُهُمْ ذَاتَ الشِّمَالِ وَهُمْ فِي فَجْوَةٍ مِّنْهُ

“Du kunde se den uppgående solen vika av åt höger från deras grotta och den sjunkande solen flytta sig åt vänster från dem, där de befann sig i ett av dess rum.”1

Det bevisar att det är solen som förflyttas och till följd av dess förflyttning går den upp och ned. Det är i kontrast till dagens teori om att det är jorden som snurrar medan solen är stillastående. Här har vi något att utgå från i Allâhs tal. Vår plikt är att anamma det bokstavligt och inte vika oss så länge inget klart bevis påvisar motsatsen. Om ett definitivt bevis fastställer att dag och natt varierar på grund av jordens rörelse, måste liknande verser tolkas utifrån realiteten. I så fall säger vi att solen tillsynes går upp och ned, tillsynes viker av åt höger och vänster. Innan något definitivt bevis fastställer att jorden snurrar runt en stillastående sol, kan vi inte acceptera det överhuvudtaget. Vi säger att dag och natt beror på solens snurrning, ty Allâh tillskrev solen dessa handlingar. Dessutom sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

Vet du vart den är på väg?”2

Han tillskrev solen handlingen. Vi är övertygade om att Allâh är kunnigast om Sin skapelse. Vi accepterar inga gissningar eller antaganden. Men skulle det som sagt konstateras att jorden snurrar runt en stillastående sol, och därav natt- och dagtid, måste Qur’ân-verserna tolkas så att Qur’ânen inte skiljer sig från något konstaterat.

118:17

2al-Bukhârî (3199) och Muslim (251).