Till de saker som mannen (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som förkunnade den enkla monoteismen förenklade men som dessa har försvårat hör att han gick barfota utomhus och bad i det tillståndet utan föregående tvagning. En kvinna från Banû ´Abdil-Ashhal sade:

”Allâhs sändebud! Vi har en rutten väg till moskén. Vad ska vi göra när vi tvår oss?” Han sade: ”Kommer det inte en fin väg efteråt?” Hon svarade: ”Jo.” Då sade han: ”De utjämnar varandra.”1

´Abdullâh bin Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Vi brukade inte två oss för det som vi trampade i.”2

´Alî (radhiya Allâhu ´anh) gick i lera, kom till moskén och bad utan att tvätta fötterna. Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) blev frågad om den som går i orenhet och svarade:

”Det gör inget om orenheten är torr. Skulle den vara fuktig är det bara att tvätta bort det som har kommit på honom.”

Hafs sade:

”En gång gick jag och ´Abdullâh bin ´Umar till moskén. När vi hade kommit fram ville jag gå till tvättrummet för att tvätta mina fötter. Han sade: ”Gör inte det. Först beträder du ett smutsigt underlag och sedan ett rent underlag som renar.” Följaktligen gick vi in i moskén och bad.”

Abûsh-Sha´thâ’ sade:

”I Minâ gick Ibn ´Umar barfota på torrt avfall och blod. Därefter gick han in i moskén och bad utan att tvätta fötterna.”