Sluta inte besöka döda släktingar

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Sharh Ighâthat-il-Lahfân (37)

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

”Vad monoteisternas gravbesök beträffar, åsyftar de tre saker… Godhet mot den döde, så att inte uppehållet från den döde bli för långt, varpå denne överges och ignoreras. På samma sätt ignoreras den levande om han inte besöks en längre tid. Såsom den levande gläds över besök, kan mindre inte gälla den döde.”1

Visa godhet mot den döde genom att åkalla för honom, be om förlåtelse för honom och fredshälsa till honom. Den döde känner sig bekväm med sin troende besökare, som åkallar för honom och fredshälsar till honom. Det gör honom bekväm. Det är föreskrivet att inte sluta besöka sina döda släktingar. De är medvetna om att man besöker dem, fredshälsar till dem och åkallar för dem. Därför ska man inte sluta besöka dem.

1Ighâthat-ul-Lahfân (1/159-160).