Slavens bröllopsgåva

Om slaven gifter sig med sin ägares tillstånd och en nämnd bröllopsgåva, anses giftermålet vara giltigt. Är det han själv som får stå får den eller hans ägare? Ahmad har två åsikter i frågan1.

Om han gifter sig utan hans tillstånd, är äktenskapet ogiltigt2. Om han då skulle vara med henne i enrum, åläggs han att själv stå för bröllopsgåvan som motsvarar hennes värde. Ahmad har en andra åsikt som säger att han är ålagd att betala två femtedelar av den omnämnda bröllopsgåvan. Denna åsikt valde al-Khiraqî.

Om ägaren gifter bort sin slav till sin slavinna, nämner Abû Bakr [al-Hanbalî] att bröllopsgåvan inte anses vara obligatorisk. Det har också sagts att den är obligatorisk och att den upphävs3.

1 Imâm Sulaymân bin ´Abdillâh Âl ash-Shaykh (rahimahullâh) sade:
”Rättsskolans åsikt är dock att det är ägaren som får stå för den.” (Hâshiyah ´alâ al-Muqni´ (3/81))

2 Imâm Sulaymân sade:

”Samtliga lärda är enade om att tjänarens giftermål utan ägarens tillstånd är ogiltigt.” (Ibid.)

3 Imâm Ibn Muflih al-Maqdisî (rahimahullâh) sade:

”Detta beror på att ett giftermål måste bestå av en bröllopsgåva. Men i och med att det är omöjligt [för slaven] att betala den, upphävs den.” (al-Mubdi´ (7/149))