Slarv med bönen innebär slarv med allt annat

Allâh (´azza wa djall) sade:

فَخَلَفَ مِن بَعْدِهِمْ خَلْفٌ أَضَاعُوا الصَّلَاةَ وَاتَّبَعُوا الشَّهَوَاتِ فَسَوْفَ يَلْقَوْنَ غَيًّا إِلَّا مَن تَابَ وَآمَنَ وَعَمِلَ صَالِحًا فَأُوْلَئِكَ يَدْخُلُونَ الْجَنَّةَ وَلَا يُظْلَمُونَ شَيْئًا

”Men efter dem kom människor av sämre halt. De lät bönen falla i glömska och gick dit deras passioner drev dem; de skall drabbas av bitter besvikelse. Det gäller inte dem som visar ånger och blir troende och lever ett rättskaffens liv. De skall stiga in i paradiset och ingen orätt skall tillfogas dem.”1

Efter att Allâh (ta´âlâ) hade nämnt de lyckliga som utgörs av profeterna (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) och deras anhängare som håller sig till Allâhs gränser och order, utför Hans påbud och avstår från Hans förbud sade Han:

فَخَلَفَ مِن بَعْدِهِمْ خَلْفٌ

”Men efter dem kom människor av sämre halt.”

Det vill säga senare generationer:

أَضَاعُوا الصَّلَاةَ

”De lät bönen falla i glömska…”

Om de slarvar med bönen så slarvar de än mer med alla andra plikter. Bönen är ju religionens pelare och kolonn och slavarnas bästa handling. De tog sig an de jordiska frestelserna och njutningarna, nöjde sig med detta liv och slog sig till ro med det. De skall drabbas av en bitter besvikelse, det vill säga av en förlust på Domedagen.

De lärda har delade åsikter om vad som innebär att låta bönen falla i glömska i den här versen. Vissa säger att den syftar på den som inte ber alls. Den åsikten har Muhammad bin Ka´b al-Quradhî, Ibn Zayd bin Aslam och as-Suddî. Den åsikten valde även Ibn Djarîr. Till följd därav gjorde vissa Salaf, deras efterträdare och imamer, som Imâm Ahmad enligt hans kända åsikt och likaså ash-Shâfi´î enligt en av sina åsikter, Takfîr på den som inte ber utmed hadîtherna:

”Mellan slaven och avguderiet och otron är den uteblivna bönen.”2

och:

”Pakten som är mellan oss och dem är bönen. Den som lämnar den har hädat.”3

Det är dock inte lägligt att behandla frågan ingående nu.

al-Awzâ´î berättade från Mûsâ bin Sulaymân, från al-Qâsim bin Mukhaymirah som sade:

”De försummade tiderna utan att lämna den. Skulle de däremot ha lämnat den, hade det varit otro.”

119:59-60

2Muslim (82).

3at-Tirmidhî (2621), an-Nasâ’î (463) och Ibn Mâdjah (1079). Autentisk enligt al-Albânî.