Skriv inte till mig om du är från Hikmah-föreningen

Muhammad bin Ahmad al-Hadâ’î studerade hos oss i Dammâdj. Han var smart och drog nytta, men dessvärre hade han inget tålamod med studentens hunger och mödor. Våra bröder genomgår stora svårigheter. De söker nyttig kunskap jämt och ständigt, de är vakter (kallets fiender är ute efter kallet), de är kockar, de predikar, de kallar till Allâhs religion, de undervisar i Dâr-ul-Hadîth, vissa granskar och författar; de härdar alltså med svårigheter.

Det orkade inte Muhammad med, så han flyttade till al-Mahâdhir och sedan till Ta´iz. Därefter förskönade människor med egennyttiga intressen för honom en flytt till Qatar. Han stannade där i fem år. Hans tänk ändrades. Han skickade några böcker som han hade granskat och författat för att jag skulle rekommendera dem. Jag sade till en av bröderna:

”Skriv till honom: Skriv inte till mig så länge du är med Hikmah-föreningens folk. Jag kommer inte att rekommendera någon av dina böcker.”

Den trovärdige och betrodde (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Slavarnas hjärtan är sannerligen mellan två av den Nåderikes fingrar: Han vänder på dem som Han vill.”

Muhammad blev en av den vilsne innovatören Abdur-Rahîm at-Tahhâns elever. Muhammad vill inte utöka sin kunskap, utan han såg att at-Tahhân har status i Qatar.