Skolastiker tolkar, inte Salaf

2551 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Det finns inte en dag då Allâh frigör så många slavar från Elden som Han gör på ´Arafah-dagen. Helt visst närmar Han sig för att därefter skryta över dem inför änglarna och säga: ”Vad vill dessa?”

Rapporterad av Muslim, an-Nasâ’î, Ibn Mâdjah, ad-Dâraqutnî och al-Bayhaqî.

I ”at-Targhîb wat-Tarhîb” nämns formuleringen:

Helt visst närmar Han sig, uppenbarar Sig, för att därefter…”

Med tillägget ”uppenbarar Sig” vill säga. Det tillägget är motsättande och grundlöst i hadîthens alla berättarvägar. Jag vet inte om an-Nâdjî såg det utan att kommenterade det. Eller fanns inte tillägget i hans exemplar? Jag tror att det handlar om det första alternativet. I och med att hans bok är obefintlig idag så går det inte att avgöra. Enligt mitt tycke är det felet värre än det föregående eftersom det ändrar på hadîthens betydelse. Ty i så fall tolkas närmandet som uppenbarelse. Det är helt överensstämmande med eftersläntrarna och skolastikerna som tolkar egenskapsrelaterade hadîther. Salaf (radhiya Allâhu ´anhum) tolkade inte dem. På samma sätt avvek de från Salaf när de tolkade hadîtherna om Allâhs (ta´âlâ) nedstigning till den nedersta himlen och sade att det är Hans nåd som stiger ned. Allt sådant avviker från Salafs metodik. Salaf anammade hadîtherna ordagrant utan tolkning och jämförelse. Han (ta´âlâ) sade:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

Ingenting är som Han – Han är den Hörande, den Seende.”1

Hans nedstigning är en verklig nedstigning som tillkommer Hans majestät och är olik skapelsens nedstigning. Också Hans närmande är verklig och tillkommer Hans väldighet, framför allt Hans närmande till Hans dyrkande och lydiga slavar när de står i ´Arafah och besvarar Hans kall.

Detta är alltså Salafs dogm om nedstigningen och närmandet. Vet det och avvik inte med de avvikande. Du kan finna ingående detaljeringar i sakfrågan i Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyahs böcker och särskilt i ”Madjmû´-ul-Fatâwâ”.

142:11