Skolastik i Abu Hanifahs ”al-Wasiyyah”

Boken ”al-Wasiyyah” består av många dogmatiska sakfrågor som avviker från Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm i allmänhet och det som återberättas från Imâm Abû Hanîfah i synnerhet. Vissa saker påminner starkt om det som står i ”al-Fiqh al-Akbar” vars fel redan har angivits. Härmed lyder några av avvikelserna:

1 – ”Vi medger att Qur’ânen är Allâhs tal, uppenbarelse, nedsänkning och egenskap. Den är varken Han eller någon annan.”1

2 – ”Bokstäverna, orden och verserna är allesammans Qur’ânens instrument då slavarna är i behov av dem. Allâhs tal upprätthålls av Hans essens och vars betydelser förstås via dessa saker.”2

3 – ”Hans tal är läst, nedskrivet och bevarat utan distansering från Honom.”3

Läs detta och du finner Kullâbiyyahs och Ashâ´irahs dogm om Allâhs tal och Qur’ânen.

4 – ”Vi medger att kapaciteten finns bara under handlingen och varken före den eller efter den.”4

Detta är Ashâ´irahs dogm om människans kapacitet som utgör hennes förmåga till handling. Enligt Ashâ´irah finns kapaciteten enbart under själva handlingen och inte innan den. Ty de menar att det inte är människan som gör sina handlingar utan endast anskaffar sig dem. De säger att anskaffningen är den eviga förmågans, som är Allâhs förmåga, jämnlöpande med den uppkomna förmågan, som är slavens förmåga i samband med en handling. Denna norm är bara lummig och obegriplig.

Enligt Ahl-us-Sunnah består kapaciteten av två typer:

1 – Kapacitet innan handling. Här står kapaciteten för hälsa, sunda instrument och möjlighet.

2 – Kapacitet som är jämnlöpande med handlingen varefter handlingen träder i kraft. at-Tahâwî (rahimahullâh) sade när han klargjorde Imâm Abû Hanîfahs, Abû Yûsufs och Muhammad bin al-Hasans dogm:

Kapaciteten som är en åläggande faktor i form av framgång och som skapelsen inte kan beskrivas med, finns under själva handlingen. Men kapaciteten i form av hälsa, möjlighet och sunda instrument, finns innan handlingen. Det är med den sortens kapacitet som förpliktelserna är förknippade med.”5

5 – ”Att paradisets invånare skall träffa Allâh utan föreställning, liknelse och riktning, är sant.”6

Även detta hör till Ashâ´irahs dogm gällande beskådningen i nästa liv. Ashâ´irah bekräftar beskådningen utom riktning. Till följd därav har de fallit i paradox och avvikit från huvuddelen av samfundet.

Detta klargör att boken ”al-Wasiyyah” innehåller Ashâ´irahs dogm som uppstod ett och ett halvt århundrade efter Imâm Abû Hanîfahs död. Tillsammans med bokens fallna berättarkedja framgår det att Imâm Abû Hanîfah är rentvådd från denna bok och dess innehåll som avviker från Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs fundament.

1al-Wasiyyah, sid. 11

2al-Wasiyyah, sid. 12

3al-Wasiyyah, sid. 12

4al-Wasiyyah, sid. 25

5Sharh al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 426

6al-Wasiyyah, sid. 31