Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)

Minhâdj-us-Sunnah an-Nabawiyyah (3/15)

De flesta Ahl-us-Sunnah bland alla rättsskolor samt en stor del bland al-Ash´arîs anhängare och andra skiljer mellan Viljan å ena sidan och Kärleken och Välbehaget å andra sidan. De säger att även om Han vill att synder begås, är det så att Han varken älskar dem eller behagas av dem. Faktum är att Han hatar dem, avskyr dem och förbjuder dem. Dessa skiljer mellan Allâhs vilja och Hans kärlek. Denna åsikt delar alla Salaf. Enligt Abûl-Ma´âlî al-Djuwaynî var detta de gamla Ahl-us-Sunnahs åsikt, varpå al-Ash´arî avvek från dem och sade att Viljan är Kärleken. De sade att det som Allâh vill sker, och att det som Allâh inte vill inte sker. Det Allâh vill skapar Han. Hans kärlek är dock förknippad med Hans order; det Han beordrar älskar Han. Således är de lärde enade om att om en person svär vid Allâh på att göra en viss sak och lägger dit ”om Allâh vill” och sedan inte gör den, anses han inte bryta sin svordom ehuru den är relaterad till en plikt eller en rekommendation. Däremot hade han i ett liknande fall brutit sin svordom om han hade svurit vid Allâh på att göra en viss sak och lagt dit ”om Allâh älskar den” och sedan inte gjort den. Deras forskare gör gällande att Allâhs viljor är två i Hans skrift. Den ena viljan är relaterad till skapandet, ödet och existensen. Den andra är relaterad till religionen, påbuden och föreskriften. Den andra består av kärlek och välbehag, medan den första omfattar allt som äger rum. Exempel på den första är när muslimerna säger att det som Allâh vill sker, och att det som Han inte vill inte sker.