Skillnaden mellan Sharî´ah och skolastiken

Fråga: Förr ett par dagar sedan skrev en skribent en artikel i tidningen vid namnet ”Nadharât Tawhîdiyyah”. Däri skrev han att människan måste forska först och veta sen, utmed Ashâ´irahs sätt. Han nämnde att alla människor från Âdam till Nûh trodde på att Allâh är Skaparen. Är det fel (eg. Finns det damm på det han har sagt?)?

Svar: Det är inte bara damm på det. Det är rök på det. Människorna från Âdam till Nûh var troende utmed Tawhîd och deras fader Âdams religion. Det var inte bara Tawhîd-ur-Rubûbiyyah. Det var tro och Tawhîd-ul-Ulûhiyyah. Det var inte bara Tawhîd-ur-Rubûbiyyah. Vem säger det? Avguderiet uppstod först i Nûhs samfund. Dessförinnan levde alla upp till Tawhîd. Vad sade han mer?

Fråga: Däri skrev han att människan måste forska först och veta sen.

Svar: Han skall forska bevisen och lära sig, ja. Men om han menar det skolastikerna säger att man först forskar och sen tror, så är det falskt. Människan är skapad utmed den naturliga läggningen att hon vet vem Allâh är och var sanningen finns. Varje barn föds utmed den naturliga läggningen. När barnet får sin urskiljningsförmåga beordras det att be. Ty det är utmed sin naturliga läggning. Det befalls inte att vittna att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud. Barnet är ju muslim från första början. Åsikten som säger att man skall forska först och tro sen är falsk. Människorna är utmed sina naturliga läggningar frånsett dem som har ändrats. Det där är skolastikernas teori. De säger att slaven är först ålagd att forska och tro sen, medan Sharî´ah säger att slaven skall först och främst vittna att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud, be och fasta… Ty de har en tidigare kunskap och den naturliga läggningen.