Skillnaden mellan följeslagarna och Djamâ´at-ut-Tablîgh

När du frågar dem – Djamâ´at-ut-Tablîgh – hur det kommer sig att de går ut tiotals [för att kalla], säger de att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade också skicka ut sina följeslagarna. Visst, men visa mig var sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) skickade iväg ett tiotal följeslagare för att kalla och undervisa människorna. Han skickade iväg Mu´âdh ensam. Han skickade iväg Abû Mûsâ ensam. Han skickade iväg Abû ´Ubaydah bin al-Djarrâh till Bahrain ensam och så vidare. Ty de var lärda. Men vad finns det för nytta av att skicka iväg en grupp lekmän? De argumenterar med argument som är till deras egen nackdel.

Jag säger till dem att sitta i moskéerna och studera. När en av er har lärt sig så pass mycket att han känner sig berättigad, då är det bara att köra på och resa hit och dit och tala i moskéerna och samhällena. Dock gör de inte det. Vad beror det på? Jo, Satan sitter på människans väg och försvårar för henne vägen till det goda medan han underlättar för henne vägen till det onda. Ni vet själva att studier är mycket krävande. Därför sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Den som går på en väg för att få uppnå kunskap, kommer Allâh att bana hans väg till paradiset med den.”

Det är en lång, lång väg som endast ett fåtal klarar av.

De går ut tre dagar. Men till vad? De vet inte. Vad som än sägs till dem lyssnar de till. Det spelar ingen roll om det är rätt eller fel. De vet inte eftersom ledaren och härföraren som leder dem vet själv inte.

Utmed det skall du veta, att bara för att det finns någon nytta i några Anâshîd, så betyder det inte att de är bra. De lärda säger om varje innovation:

”Om den hade varit bra skulle Salaf praktiserat den innan oss.”

Det är vad jag har att säga om religiösa Anâshîd.