Skillnaden mellan en bra kallare och en dålig kallare

al-Barqânî rapporterade i sin ”as-Sahîh” med tillägget:

”Det enda jag fruktar för mitt samfund är vilseledande ledare.”1

Det är ett annat skäl. Det första skälet var inbördes konflikter. Det andra skälet är kallare till prövningar och villfarelse. De är alltså ett annat skäl till muslimernas undergång och splittring samt fiendens övertag över muslimerna. Det var det som hände med den förste och vidrige kallaren ´Abdullâh bin Saba’.

En ledare är en person som ses som förebild på gott och ont. Om han är vilsen går samfundet vilse och råkar ut för ondska. Det syftar på vilsna ledare, vilsna lärda, vilsna dyrkare och vilsna kallare. De är allesammans vilseledande ledare. När de leder samfundet leder de det till undergång. När sanningens kallare leder det leder de det till riktighet och sundhet.

Från hadîthen är det underförstått att korrigerande ledare är bra för samfundet. De enar samfundet, korrigerar dess troslära och refererar det till Salafs metodik. De bidrar med godhet medan villfarelsens kallare lockar från sanningen och kallar samfundet till vad som motsäger Salafs metodik.

Just nu finns det folk bland oss som lockar från Salafs metodik. De anser att den är efterbliven och otillräcklig. De vill att muslimerna antar en ny metodik som är uppfunnen av okunniga eller vilsna människor. De vill att kallarna antar denna nya och påhittade metodik och lämna Salafs metodik som består av godhet, riktighet och framgång. Det har hänt. Hudhayfah (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Människorna frågade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om det goda medan jag frågade honom om det onda utav fruktan att falla i det. Jag sade: ”Allâhs sändebud! Vi upplevde den hedniska tiden och ondskan varefter Allâh gav oss den här godheten. Finns det någon ondska efter den här godheten?” Han svarade: ”Ja.” Jag sade: ”Finns det någon godhet efter den där ondskan?” Han sade: ”Ja, och den skall bestå av rök.” Jag frågade: ”Vad är dess rök?” Han svarade: ”Folk som följer en annan väg än min väg. Du kommer att både vara bekant med vad de gör och obekant.” Jag sade: ”Finns det någon ondska efter den godheten?” Han sade: ”Ja, en blind prövning och kallare till helvetets portar. Den som besvarar dem till dem kastar de honom däri.” Jag sade: ”Allâhs sändebud! Beskriv dem för oss.” Han sade: ”De kommer från oss och talar vårt språk.” Jag frågade: ”Vad befaller du mig att göra om jag upplever det?” Han sade: ”Håll dig till muslimernas samling och deras ledare.” Jag sade: ”Och om de varken har samling eller ledare?” Då sade han: ”Avstå alla de grupperna om du så behöver bita tag i en trädrot tills du dör.”2

Vår enda räddning ligger i att följa kallarna som kallar till Salafs metodik, Qur’ânen och Sunnah. De är bra för det här samfundet. Den som önskar samfundet något annat och hittar på en ny metodik och strategi som skiljer sig från Salafs metodik önskar inte samfundet väl oavsett vad han avser innerst inne.

Just nu utgör de okunniga kallarna den största faran för samfundet. De vet inte vad kunskap är för något. De kallar människorna utmed okunnighet och villfarelse. Eller också är de illasinnade som känner till sanningen och ändå vill distrahera samfundet från den rätta vägen.

1Ahmad (22448). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh-ul-Djâmi´” (1773).

2al-Bukhârî (3606) och Muslim (1847).