Skillnaden mellan den bevarade pärlan och hundarnas köttbit

Allâh (ta´âlâ) sade:

 وَقُل لِّلْمُؤْمِنَاتِ يَغْضُضْنَ مِنْ أَبْصَارِهِنَّ وَيَحْفَظْنَ فُرُوجَهُنَّ وَلَا يُبْدِينَ زِينَتَهُنَّ إِلَّا مَا ظَهَرَ مِنْهَا وَلْيَضْرِبْنَ بِخُمُرِهِنَّ عَلَى جُيُوبِهِنَّ وَلَا يُبْدِينَ زِينَتَهُنَّ إِلَّا لِبُعُولَتِهِنَّ أَوْ آبَائِهِنَّ أَوْ آبَاء بُعُولَتِهِنَّ أَوْ أَبْنَائِهِنَّ أَوْ أَبْنَاء بُعُولَتِهِنَّ أَوْ إِخْوَانِهِنَّ أَوْ بَنِي إِخْوَانِهِنَّ أَوْ بَنِي أَخَوَاتِهِنَّ أَوْ نِسَائِهِنَّ أَوْ مَا مَلَكَتْ أَيْمَانُهُنَّ أَوِ التَّابِعِينَ غَيْرِ أُوْلِي الْإِرْبَةِ مِنَ الرِّجَالِ أَوِ الطِّفْلِ الَّذِينَ لَمْ يَظْهَرُوا عَلَى عَوْرَاتِ النِّسَاء وَلَا يَضْرِبْنَ بِأَرْجُلِهِنَّ لِيُعْلَمَ مَا يُخْفِينَ مِن زِينَتِهِنَّ وَتُوبُوا إِلَى اللَّهِ جَمِيعًا أَيُّهَا الْمُؤْمِنُونَ لَعَلَّكُمْ تُفْلِحُونَ

”Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner, sin makes söner, sina bröder, sina brorssöner, sina systersöner, närstående kvinnor, dem som de rättmätigt besitter och sådana manliga tjänare, som inte längre känner begär efter kvinnor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig nakenhet. Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamheten till sina dolda behag. Troende! Vänd er till Allâh i ånger så att det går er väl i händer!”1

Dessa verser ålägger kvinnan att täcka sig så att hon bevaras och skyddas från syndarna. Under den hedniska tiden var hon ett föremål för usla syften. Under den hedniska tiden brydde sig kvinnan inte om att täcka sig. Under Tawâf runt Ka´bah gick hon halvnaken. Så var kvinnan under den hedniska tiden.

Sedan befallde Allâh henne i islam att täcka sig och skydda sig. Han befallde henne till och med att sänka sin blick och inte titta lustfyllt på män. Allâh sade:

وَقُل لِّلْمُؤْمِنَاتِ يَغْضُضْنَ مِنْ أَبْصَارِهِنَّ وَيَحْفَظْنَ فُرُوجَهُنَّ وَلَا يُبْدِينَ زِينَتَهُنَّ إِلَّا مَا ظَهَرَ مِنْهَا

”Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt…”

Allâh har skyddat och dolt kvinnan. Han har låtit henne vara en skyddad och bevarad pärla. Den ende som får avtäcka henne är hennes make som Allâh har tillåtit för henne och henne för honom. Allâh har förbjudit kvinnan att visa upp sig förskönad för främmande män för att hon skall bevaras och skyddas. Hon är ingen värdelös och slängd sak som var och en kan sätta sina händer på och rövas bort av blickarna. Kvinnan är sin makes skyddade och bevarade pärla. Allâh har tillåtit honom för henne och henne för honom. Detta är kvinnan i islam.

Beträffande kvinnan i det hedniska och okunniga samhället, anses hon bara vara en köttbit till hundarna. Alla sätter klorna i henne. Alla tittar på henne. Faktum är att alla kanske till och med njuter av henne på ett förbjudet sätt.

Angående kvinnan i islam, är hon, som ni ser, i ett bevarat tillstånd. Hon är täckt. Hon är ärad.

124:31