Skillnad på vishet och kompromiss

Imâm Abû Bakr Muhammad bin al-Husayn al-Âdjurrî (d. 360)

Kitâb-ul-Ghurabâ’ min-al-Mu’minîn, sid. 89-90

Om någon undrar hur man kan försöka behaga någon (المداراة) utan att kompromissa (المداهنة ), sägs det att eftergivelse av jordiska intressen till förmån för religiösa fördelar är något som den kloke belönas för och är berömvärt hos Allâh (´azza wa djall). Det handlar om att försöka behaga alla människor som man behöver leva med för att rädda sin religion utan att bry sig huruvida ens jordeliv eller ära kommer att ta stryk av det. En sådan man är ädel och främling i sin tid.

Vad kompromiss beträffar, försöker kompromissaren rädda sitt jordeliv utan att bry sig om hans religion tar stryk av det. Han lägger ingen vikt vid att hans religion eller ära skadas så länge han erhåller sitt jordeliv. En sådan individ är bara lurad. När en klok person säger till honom att han inte får handla på det viset, svarar han: ”Vi vill bara vara andra till lags.” Istället faller han i förbjuden kompromiss. Det är ett stort fel från den personens sida, ska du veta. al-Hasan sade:

Den troende försöker behaga andra utan att kompromissa med att sprida Allâhs (´azza wa djall) visdom. Om den accepteras, lovar han Allâh, och om den avslås, lovar han Allâh.”

Muhammad bin al-Hanafiyyah (radhiya Allâhu ´anh) sade:

Vis är inte den som inte behandlar sina medmänniskor väl så att Allâh (´azza wa djall) förser honom med räddning och utväg.”

Den som är på det viset är främling. Må han få paradiset!