Skillnad på smarthet och förstånd

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Ahkâm min al-Qur’ân al-Karîm (1/444)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَإِذَا قِيلَ لَهُمُ اتَّبِعُوا مَا أَنزَلَ اللّهُ قَالُواْ بَلْ نَتَّبِعُ مَا أَلْفَيْنَا عَلَيْهِ آبَاءنَا أَوَلَوْ كَانَ آبَاؤُهُمْ لاَ يَعْقِلُونَ شَيْئاً وَلاَ يَهْتَدُونَ

”Men när de uppmanas att följa det som Allâh har uppenbarat, svarar de: “Vi följer dem som våra förfäder följde.” – Men om deras förfäder inte använde sitt förstånd och saknade vägledning?”1

Allâh (ta´âlâ) beskrev deras förfäder som oförståndiga och sade:

أَوَلَوْ كَانَ آبَاؤُهُمْ لاَ يَعْقِلُونَ شَيْئاً وَلاَ يَهْتَدُونَ

”Men om deras förfäder inte använde sitt förstånd och saknade vägledning?”

Måhända säger någon att förstånd är motsatsen till galenskap och galningar är omyndiga. Hur kan de fördömas om de inte är myndiga? Svaret är att förståndet består av två typer:

1 – Förstånd som är villkor för myndighet. Detta förstånd är motsatsen till galenskap.

2 – Förstånd som är motsatsen till idioti. Detta förstånd är sunt förnuft.

Därför ser vi hur en människa som är förståndig utmed den första bemärkelsen kan sakna sunt förnuft. Vi säger att hon är idiot. Vi kan också säga att hon är oförståndig i den bemärkelsen att hon saknar sunt förnuft. Ett förstånd som inte medför sunt förnuft är smarthet och inte förstånd. Således måste vi skilja på smarthet och förstånd. Förståndet består alltså av två typer:

1 – Förstånd som är villkor för myndighet. Detta förstånd är motsatsen till galenskap.

2 – Förstånd som är motsatsen till idioti. Detta förstånd är sunt förnuft. Det är den andra sortens förstånd som avses i Hans (ta´âlâ) ord:

أَوَلَوْ كَانَ آبَاؤُهُمْ لاَ يَعْقِلُونَ شَيْئاً وَلاَ يَهْتَدُونَ

”Men om deras förfäder inte använde sitt förstånd och saknade vägledning?”

12:170