Skillnad mellan exorcism och eftersträvad välsignelse

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Madjmû´-ul-Fatâwâ (17/67-68)

Fråga: I föregående utslag nämnde ni att det är förbjudet och avguderi att eftersträva välsignelse från någon annan än profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) frånsett exorcism med hjälp av Qur’ânen. Dock berättade ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ):

“När någon hade smärtor, skador eller sår brukade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) göra så här – Sufyân bin ´Uyaynah lade pekfingret på marken och tog sedan upp det – och säga:

بسْمِ اللَّهِ، تُرْبَةُ أرْضِنَا، برِيقَةِ بَعْضِنَا، يُشْفَى سَقِيمُنَا، بإذْنِ رَبِّنَا

”I Allâhs namn. Vårt lands mark och med saliven från någon av oss botas vår sjukling med vår Herres tillstånd!”1

Kan ni klargöra det?

Svar: Vissa lärde säger att handlingen är specifik för Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och marken i Madînah. I så fall upphör oklarheten. Däremot anser inte majoriteten det. Majoriteten menar att hadîthen gäller all saliv och alla marker, men handlingen har ingenting med eftersträvad välsignelse från saliv att göra. Saliven i frågan är ackompanjerad med exorcism och mark i hopp om återhämtning och inte välsignelse. Mitt svar i det föregående utslaget handlade om eftersträvad välsignelse via någons saliv. Oavsett förklaring finns det inga konstigheter i sakfrågan.

1al-Bukhârî (5746) och Muslim (2194).