Imâm Abû Bakr Muhammad bin ´Abdillâh bin al-´Arabî al-Mâlikî (d. 543)

Ahkâm-ul-Qur’ân (2/462)

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَسَيَرَى اللّهُ عَمَلَكُمْ وَرَسُولُهُ ثُمَّ تُرَدُّونَ إِلَى عَالِمِ الْغَيْبِ وَالشَّهَادَةِ فَيُنَبِّئُكُم بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ

”Allâh och Hans Sändebud kommer att se era handlingar och ni skall till sist föras åter till Den som känner allt det dolda och det uppenbara, och då skall Han låta er veta vad ni brukade göra.”1

Skaparen både ser och är synbar. Han ser skapelsen och den kommer att se Honom. Vad beträffar deras beskådning av Honom, kommer den att ske vid ett särskilt tillfälle och av särskilda människor. Vad beträffar att Han ser skapelsen, gör Han det hela tiden. Han (ta´âlâ) både vet och ser. Visserligen säger vissa innovatörer att Han vet utan att se och att varje gång Han nämner Synen, syftar Han egentligen på vetskap. I de dogmatiska böckerna har vi redan betonat att Han ser med syn och vet med vetskap. Ty det är något som Han själv har gett besked om – och Hans besked är sanningsenliga.