Skammen för Allâh

Alla dessa profeter kommer att ursäkta sig och säga:

”Aldrig har min Herre blivit så arg som i dag.”

De kommer att nämna sina fel och skämmas för sin Herre för att medla. Ty vissa av dem föll i fel medan andra föll i något som kan likna ett fel ehuru de lämnade felen, eller det som kunde likna ett fel, med en ånger som saknar motstycke. Trots det kommer de att skämmas till och med på Domedagen.

Vi är skyldiga att skämmas för Allâh i de båda liven. Jag svär vid Allâh att endast den vars skam är knapp eller obefintlig faller i synder, vrånghet och orättvisor. Skammen är en väldig fråga. En av dess väldiga fördelar är att när du vill synda och kommer på att din Herre ser dig och hör dig, känner du skam och blir rädd direkt. Skammen och rädslan drar dig tillbaka från synden. Skammen är alltså väldigt skräckinjagande samtidigt som den också är väldigt motiverande. Skammen och rädslan skall vara sammanbundna med sann tro.

Vi måste stärka vår tro och uppfostra skammen genom att läsa om profeternas (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) liv. Ett exempel på det är denna hadîth. Profeterna kommer alltså att skämmas för att medla den dagen. Allâhs profet Âdam (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kommer att skämmas för att medla. Allâh förbjöd honom att äta från trädet, men Satan bedrog honom och svor vid Allâh att han endast ville honom väl och intalade honom att trädet ger ett evigt liv. Till följd därav åt han från det för att sedan ångra sig och känna skuldkänslor. Allâh (ta´âlâ) sade om honom och hans hustru:

قَالاَ رَبَّنَا ظَلَمْنَا أَنفُسَنَا وَإِن لَّمْ تَغْفِرْ لَنَا وَتَرْحَمْنَا لَنَكُونَنَّ مِنَ الْخَاسِرِينَ

”De svarade: ”Herre! Vi har gjort oss själva orätt. Om Du inte ger oss Din förlåtelse och förbarmar Dig över oss är vi helt visst [för alltid] förlorade.”1

Allâh förlät dem båda. Trots det kommer han att skämmas på Domedagen och ursäkta sig från medlingen och skämmas för den.

Ibrâhîm (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kommer att ursäkta sig från medlingen för att han ljög tre gånger för Allâhs sak. Det var dock inga riktiga lögner, även om han själv sade så. Han sade bland annat om sin hustru att hon var hans syster, vilket hon var i islam. Det är ingen lögn. Men trots den starka rädslan för Allâh, skammen för Honom och höga statusen hos Allâh (´azza wa djall) skall han anse att han har gjort fel och syndat och skämmas för Allâh fastän han är Allâhs näre vän, den bäste profeten efter Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam) och profeternas fader. Det finns ingen profet som Allâh har sänt efter honom utan att han stammar från honom.

17:23