Publicerad: 2013-01-26
Författare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)
Källa: Fatâwâ fî Ahkâm-iz-Zakâh, sid. 302-303

Allmosan är dyrkan som ägnas Allâh (´azza wa djall) och en rättighet som ges till dem som förtjänar den. Om människan inte betalar den, missbrukas två rättigheter: Allâhs och de behörigas. Om man ångrar sig för en utebliven allmosa efter fem år, vilket nämns i frågan, faller Allâhs rättighet. Allâh (´azza wa djall) sade:

وَهُوَ الَّذِي يَقْبَلُ التَّوْبَةَ عَنْ عِبَادِهِ وَيَعْفُو عَنِ السَّيِّئَاتِ وَيَعْلَمُ مَا تَفْعَلُونَ

”Det är Han som tar emot Sina tjänares ånger och som förlåter och stryker ut dåliga handlingar; Han vet nämligen allt vad ni gör.”1

Då återstår den andra rättigheten, nämligen de behörigas rättighet. Han är ålagd att betala allmosan till dem. Måhända belönas han för allmosan med sin korrekta ånger då Allâhs favör är vid.

Vad berör allmosans summa, så får man uppskatta den så gott man kan. Allâh tynger inte en själ mer än vad den kan bära. Exempelvis betalar man årligen 250 SEK på 10.000 SEK. Om fallet är sådant för ett år, betalar han likaså 250 SEK för alla andra försummade år. Skulle summan ha överstigit 10.000 under något av dessa åren, betalar han allmosa på den summan. Skulle summan däremot sjunka lägre än 10.000 under något av dessa åren, åläggs han inte att betala allmosa för det året.