3. Sjuklingens bön i sittande position
Publicerad: 2008-05-10
Författare: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî
Källa: Sifatu Salât-in-Nabî, sid. 68-69
´Imrân bin Husayn (radhiya Allâhu ´anh) sade:
”Jag led av hemorrojder och frågade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om det. Han sade: ”Förrätta bönen stående. Om du inte klarar av det, skall du göra det sittande. Om du inte klarar av det, skall du göra det liggande på sidan.”1
Han sade också:
”Jag frågade honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om en sittande persons förrättning av bönen. Han sade: ”Det är bättre att be stående. Den som förrättar bönen sittande får hälften av belöningen som tillkommer den som förrättar den stående. Den som förrättar bönen liggande [och i en annan rapportering ”liggande på sidan”] får hälften av belöningen som tillkommer den som förrättar den sittande.”2
Vad som menas med det är den sjuke. Anas (radhiya Allâhu ´anh) sade:
”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom till ett folk som förrättade bönen sittande utav sjukdom. Han sade då: ”Den sittandes förrättning av bönen är hälften av den ståendes förrättning av bönen.”3
Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) besökte en sjukling och såg honom förrätta bönen på en kudde. Han tog då tag i den och kastade bort den. Då tog han en käpp för att förrätta bönen på den. Han tog då även tag i den, kastade bort den och sade:
”Förrätta bönen på marken om du förmår. Gör du inte det, skall du gestikulera och låta din Sudjûd vara lägre än din Rukû´.”4
1al-Bukhârî, Abû Dâwûd och Ahmad.
2al-Bukhârî, Abû Dâwûd och Ahmad. al-Khattâbî sade:
”Betydelsen av ´Imrâns hadîth är den sjuke som klarar av att härda och på så sätt står upp med svårigheter. Det är tillåtet för honom att sitta ned, men den sittande får hälften så stor belöning som den stående, som en uppmuntran till att stå upp.”
Hâfidh Ibn Hadjar sade:
”Det där är en tolkning man lutar sig till.” (Fath-ul-Bârî (2/468))
3Ahmad och Ibn Mâdjah med en autentisk berättarkedja.
4 at-Tabarânî, al-Bazzâr, Ibn-us-Simâk i ”al-Hadîth” (2/67) och al-Bayhaqî med en autentisk berättarkedja, vilket jag klargjorde i ”as-Sahîhah” (323).