Självständig student

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Wasâyâ wa Tawdjîhât li Tullâb-il-´Ilm, sid. 82-83

En student som forskar i en fråga bör tänka fritt. Du kan se hur vissa studenter som lämnar in sina arbeten anger bara en massa citat från olika källor. Det finns inget däri som tyder på ett självständigt tänk. Det är tvivelsutan en brist. Ibland klipper de citat mitt i allting utan att fullända meningarna, vilket bevisar att de inte förstår vad de citerar. Så fort de ser ett relevant ämne i innehållsförteckningen tror de att det tjänar deras syfte varefter de beslutar sig för att klippa och klistra. Det är såklart en bristfällig studie. Även om forskaren har en handläggare som kontrollerar och korrigerar hans arbete, ska han ändå tänka självständigt. Och vad innebär det att tänka självständigt? Här uppstår en stor kontrovers bland ungdomarna. Vissa tror att självständigt tänk betyder avvikelse från andra och gång mot ström för att erhålla ett namn. Det är fel. Självständigt tänk innebär att studenten studerar olika åsikter för att sedan välja den åsikt som stöds av Qur’ânen och Sunnah om så majoriteten tycker annorlunda. Så länge han leds av Qur’ânen och Sunnah, har han rätt oavsett om hans åsikt är överensstämmande med majoritetens eller inte. Det är dock ingen självständighet att ha en udda teori som varken delas av samtida människor eller föregångare. Sådant är bara udda, säger de lärde. Ni vet att till och med udda hadîther som tillskrivs sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) avvisas. Vad ska man då säga om udda åsikter?