Sittande sovning bryter tvagning

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Silsilat-ul-Ahâdîth as-Sahîhah (6/2/1027-1028)

2925 – ´Abdullâh (radhiya Allâhu ´anh) sade:

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kunde somna i Sudjûd, vilket vidkändes först när han snarkade till. Därefter gick han upp och fortsatte med sin bön.”

Rapporterad av Ibn Abî Shaybah i ”al-Musannaf” och via honom al-Baghawî i ”Sharh-us-Sunnah”: Ishâq bin Mansûr berättade för oss, från Mansûr bin Abîl-Aswad, från al-A´mash, från Ibrâhîm, från ´Alqamah, från ´Abdullâh.

Berättarkedjan är autentisk. Dess återberättare är pålitliga och tillhör al-Bukhârî och Muslim. Mansûr bin Abîl-Aswad är det enda undantaget, men även han är pålitlig.

Ibn Abî Shaybah återberättade också följande utan följeslagare i berättarkedjan: Hushaym berättade för oss, från Mughîrah, från Ibrâhîm som sade:

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sov i moskén så att han snarkade. Därefter reste han sig upp och bad utan att två sig. Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ögon sov till skillnad från hans hjärta.”

Därpå sade Ibn Abî Shaybah och Ahmad: Wakî´ berättade för oss, från al-A´mash, från Ibrâhîm, från al-Aswad, från ´Â’ishah som sade:

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sov så att han snarkade. Därefter reste han sig upp och bad utan att två sig.”

Berättarkedjan är autentisk enligt al-Bukhârîs och Muslims villkor. Vad Ibrâhîms tillägg beträffar:

Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ögon sov till skillnad från hans hjärta.”,

så har det autentiserats med sammanbunden berättarkedja hos bland andra al-Bukhârî och Muslim. Jag har tagit med det i ”Sahîh Sunan Abî Dâwûd” (1212).

Tillägget är ett konkret bevis för att profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tvagning inte bröts av sömn och att fenomenet tillhörde hans särskilda drag. De lärde är oense huruvida den sovandes tvagning bryts om han sover sittandes på sina sätesmuskler. Den övervägande åsikten är att tvagningen bryts, vilket jag har klargjort i ”Tamâm-ul-Minnah”.