Shaykh Sâlih al-Ghusûn om demonstrationer

Fråga: De två senaste åren hör vi ständigt hur vissa kallare talar om kallets medel och om att förbjuda det orätta. De talar om att införa  demonstrationer, mord och fackeltåg och vissa anser det kanske t.o.m. vara en del av kamp. Vi ber er klargöra om dessa handlingar hör till kall eller om de är klandervärda och förbjudna och innoverade medel. Tillika ber vi er klargöra hur vi skall behandla dessa människor som manar till dessa  handlingar och upprätthåller dem.

Svar: Det är allmänt känt att påbud av det rätta, förbud av det orätta, kall och tillrättavisning hör till Allâhs religions grunder. Men, Allâh (´azza wa djall) säger i Sin mäktiga skrift:

ادْعُ إِلِى سَبِيلِ رَبِّكَ بِالْحِكْمَةِ وَالْمَوْعِظَةِ الْحَسَنَةِ وَجَادِلْهُم بِالَّتِي هِيَ أَحْسَنُ

“”Kalla med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett måttfullt och försyns sätt.”” (16:125)

När Allâh (´azza wa djall) skickade Mûsâ och Hârûn till Farao, sade Han:

فَقُولَا لَهُ قَوْلًا لَّيِّنًا لَّعَلَّهُ يَتَذَكَّرُ أَوْ يَخْشَى

””Men tala till honom i försonliga ordalag; kanske förmås han då till eftertanke eller grips av fruktan.”” (20:44)

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom med vishet och beordrade att den som kallar till islam färdas på vishetens väg och utsmyckar sig med tålamod. Qur’ânen säger:

وَالْعَصْرِ إِنَّ الْإِنسَانَ لَفِي خُسْرٍ إِلَّا الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ وَتَوَاصَوْا بِالْحَقِّ وَتَوَاصَوْا بِالصَّبْرِ

“”Vid tiden! Människan förbereder helt visst sin undergång, utom de som tror och lever ett rättskaffens liv och råder varandra sanningen och råder varandra tålamod.” (103:1-3)

En person som manar folket till islam, påbjuder rätt och förbjuder orätt måste vara tålmodig och härda med de svårigheter han må råka på. Han måste tillika hoppas på belöning. Men vad gäller att människor tar till sig våld, utsätter människor för skador och orsakar kaos och splittring, anses det höra till satanistiska frågor. Det där är roten till Khawâridjs propaganda. Det är de som motsätter sig det orätta med hjälp av vapen. De anser att de som motsätter sig deras åsikter skall avvisas med hjälp av strid, blodbad och Takfîr på människor. Det förekommer alltså en skillnad mellan kallet som profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare och våra Salaf utförde och det kall som Khawâridj och de som följer deras metodik utför. Följeslagarnas kall utfördes med vishet, tillrättavisningar och klargörandet av sanningen. De hade tålamod och hoppades på belöning.

Angående Khawâridj, kallar de genom att döda folk, gjuta deras blod, göra Takfîr på dem och splittra dem. Dessa handlingar är vidriga och innoverade. Man skall undvika dessa människor och hålla sig borta från dem. Dessutom skall man tro illa om dem. De har splittrat muslimerna. Enighet är barmhärtighet, medan splittring är straff – och skydd sökes av Allâh.