Se alltid ned på dig själv

När Sufyân ath-Thawrî låg inför döden besöktes han av Abûl-Ashhab och Hammâd bin Salamah. Hammâd sade till honom: ”Abû ´Abdillâh! Har du inte skonats det du fruktade1 och kommit till Honom som du har längtat efter och Han är den barmhärtigaste?” Han sade: ”Abû Salamah! Hoppas du verkligen att jag undkommer Elden?” Han svarade: ”Ja, vid Allâh, det gör jag.”

Ibn Zayd rapporterade från Muslim bin Sa´îd al-Wâsitî: Hammâd bin Dja´far bin Zayd berättade för oss att hans fader berättade för honom:

”Vi begav oss mot Kabul för att strida. I armén fanns Silah bin Ashyam. Människorna slog läger för att be ´Ishâ’. Efter att de hade bett lade han sig ned. Jag intalade mig själv att granska hans handlingar. Han väntade på att människorna skulle förlora sin uppmärksamhet. När de väl hade somnat reste han sig upp och gick in i en skog nära oss2. Jag följde efter honom. Han tvådde sig och började be. Ett lejon dök upp och kom allt närmare honom. Jag själv klättrade upp i ett träd. Tror du han sprang därifrån? När han hade gått ned i Sudjûd tänkte jag att nu hoppar lejonet på honom. Han satt kvar i bönen och gjorde Taslîm. Sedan sade han: ”Rovdjur! Leta efter ditt uppehälle någon annanstans.” Lejonet vände sig om och gick därifrån med ett vrål så att det ekade i bergen. Han fortsatte be till gryningen. Sedan satte han sig ned och lovprisade Allâh på ett sätt som jag aldrig hade hört förr. Därefter sade han: ”Allâh! Jag ber Dig skydda mig mot Elden. Men en person som jag vågar inte be Dig om paradiset.” Han gick tillbaka och vaknade som att han hade sovit i en säng medan bara Allâh vet hur trött jag var.”

Yûnus bin ´Ubayd sade:

”Jag kan komma på hundra fina drag utan att veta ifall jag har något av dem.”3

Muhammad bin Wâsi´ sade:

”Om synderna hade stunkit hade ingen människa klarat av att sitta med mig4.”

al-Djald bin Ayyûb sade:

”Det fanns en israelisk asket som hade vistats sextio år i ett kloster. Varje natt drömde han hur det sades till honom: ”Den och den skomakaren är bättre än du.” En dag gick han till skomakaren och frågade honom om hans handlingar. Mannen svarade: ”Jag är en man som knappt passeras av någon utan att jag anser att han skall till paradiset och att jag skall till helvetet.” Han var alltså bättre än asketen därför att han såg ned på sig själv.”

När Dâwûd at-Tâ’î blev prisad av några ledare sade han:

”Om människorna visste bara något om mitt tillstånd skulle de aldrig sagt något gott om mig.”

1Det vill säga det här livet är slut. Du var rädd i det här livet. Nu har det här livet tagit slut. Du har kommit till Honom som du har längtat efter, det vill säga Allâh (subhânahu wa ta´âlâ). Han uppmuntrade honom. När en muslim ligger inför döden skall han ha en bra tanke om Allâh (´azza wa djall).

2Han väntade på att de skulle somna utav fruktan för ögontjäneri. Därefter gick han in i skogen för att ingen skulle se honom. Det tyder på uppriktighet mot Allâh (´azza wa djall).

3Man skall nedvärdera sig själv och inte prisa sig själv.

4Han erkände sina synder utan att se upp till sig själv och prisa sig själv.