Sayyid Qutbs trosbekännelse

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

Kashf-us-Sitâr, sid. 102-103

Således uppmanar vi dem att kalla till Allâh och känna profeternas kall, framför allt Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kall och kamp. Han kämpade för trosbekännelsen ’det finns ingen sann gud utom Allâh’ utifrån profeternas, följeslagarnas och imamernas förståelse. Inte utifrån Sayyid Qutbs förståelse. Han var den okunnigaste individen om trosbekännelsens betydelse. Dessa människor anser att Sayyid Qutbs förklaring av trosbekännelsen är den korrekta förklaringen. I själva verket är den vilsen och förvrängd. Ty han förklarade trosbekännelsen som styre, myndighet, kontroll och andra vilsna skolastiska tolkningar. Därtill adderade han en ny ändring och förvrängning. Trosbekännelsen ’det finns ingen sann gud utom Allâh’, som betyder att ingen annan än Allâh har rätt till dyrkan, förklarar Qutb som att ingen annan än Allâh har rätt att döma. Sayyid Qutb ansåg att styret är den mest specifika grenen av Allâhs suveräna rätt till dyrkelse. Styret enligt hans förståelse vill säga, inte enligt profeternas, imamernas och språkvetarnas. Han menade att styret är den mest specifika grenen av Allâhs suveräna rätt till dyrkelse, trots att även andra än Allâh dömer. Makthavare dömer, sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dömde. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَأَنِ احْكُم بَيْنَهُم بِمَآ أَنزَلَ اللّهُ

”Du skall därför döma mellan dem, stödd på det som Allâh har uppenbarat.”1

Han sade inte att han skulle dyrkas; Han sade att han skulle döma. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Om en domare dömer och gör så gott han kan och har rätt, får han två belöningar. Och om han dömer och gör så gott han kan och har fel, får han en belöning.”2

Han sade inte om en domare dyrkas. Med andra ord är styret inte alls den mest specifika grenen av Allâhs suveräna rätt till dyrkelse. Den mest specifika grenen av Allâhs suveräna rätt till dyrkelse är att ingen annan än Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) har rätt att dyrkas. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dömde, Abû Bakr, ´Umar och ´Uthmân (radhiya Allâhu ´anhum) dömde, domare dömer i äktenskapsfrågor såväl som i andra sakfrågor:

وَإِنْ خِفْتُمْ شِقَاقَ بَيْنِهِمَا فَابْعَثُواْ حَكَمًا مِّنْ أَهْلِهِ وَحَكَمًا مِّنْ أَهْلِهَا

”Om ni är rädda för oenighet mellan en man och hans hustru, utse då en skiljeman ur hans familj och en skiljeman ur hennes familj.”3

Människor dömer, men aldrig någon associeras dyrkan med någon annan än Allâh. Den mest specifika grenen av Allâhs suveräna rätt till dyrkelse är som sagt att ingen annan än Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) har rätt att dyrkas. Förstår ni skillnaden? Förstår ni Sayyid Qutbs falska tänk om att styret är den mest specifika grenen av Allâhs suveräna rätt till dyrkelse?

15:49

2al-Bukhârî (6919) och Muslim (1716).

34:35