Sayyid Qutbs konstnärliga illustration

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

al-Idjâbât al-Djaliyyah ´an-il-Qadâyâ al-Manhadjiyyah, sid. 85-86

Dessa teorier baserar de på nedriga grunder som kort sagt går ut på att förnyade tillstånd tyder på skapade kroppar som de sedermera tillämpar på Allâhs (´azza wa djall) egenskaper. Dessvärre har denna princip lett till dementi av Allâhs (´azza wa djall) egenskaper. Ty enligt dem tyder förändring – i detta fall Allâhs välbehag, vrede och nedstigning – på skapade kroppar.

Vad Ahl-us-Sunnah beträffar, säger de att Allâh gör vad Han vill; Han behagas, Han förargas, Han är ovanför himlen, Han har rest Sig över Tronen, Han stiger ned och Han ska komma. Han (subhânahu wa ta´âlâ) gör alltså vad Han vill på ett vis som tillkommer Honom. Förnyade egenskaper i skapelsen är skapade, men inte Skaparens egenskaper – de är Skaparens (tabârak wa ta´âlâ) egenskaper.

Sayyid Qutb anammade denna vidriga princip, förnekade Allâhs egenskaper och adderade därtill en ny princip. Han nämnde den i sin bok ”at-Taswîr al-Fannî” och refererade till den i sin bok ”Fî Dhilâl-il-Qur’ân”1. Principen heter att föreställning och antropomorfism (التجسيم) är resultaten av en konstnärlig illustration. Han adderade Djahmiyyahs dogm till denna princip. Med andra ord lät han Allâhs resning, ankomst och liknande egenskaper endast vara föreställningar och antropomorfismer av overkliga betydelser. Med hjälp av båda principerna dementerade han alltså Allâhs (´azza wa djall) egenskaper.

1Se ”Fî Dhilâl-il-Qur’ân” (3/176).