Satans rädsla för ´Umar bin al-Khattâb

Imâm Yahyâ bin Sharaf an-Nawawî (d. 677)

Sharh Sahîh Muslim (15/133-134)

Muslim sade:

2396 – Mansûr bin Abî Muzâhim berättade för oss: Ibrâhîm berättade för oss: Min fader berättade för oss, från Sâlih, från Ibn Shihâb: ´Abdul-Hamîd bin ´Abdir-Rahmân bin Zayd underrättade mig som berättade att Muhammad bin Sa´d bin Abî Waqqâs underrättade honom att hans fader Sa´d sade:

´Umar bad om tillstånd att få komma in till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som omgavs av kvinnor från Quraysh. Högljutt talade de till honom och ställde många frågor till honom. Då ´Umar bad om tillstånd avskärmade de sig omedelbart. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lät honom komma in och började skratta. ´Umar sade: ”Må Allâh låta dina tänder skratta, Allâhs sändebud!” Han sade: ”Jag förvånas av dessa kvinnor som var hos mig. Så fort de hörde din röst avskärmade de sig omedelbart.” ´Umar sade: ”Du har mer rätt att rädas, Allâhs sändebud!” Därefter sade ´Umar: ”Ni fiender till er själva! Räds ni mig men inte Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)?” De svarade: ”Ja. Du är hårdare och strävare än Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).” Då sade Allâhs sändebud: ”Jag svär vid Honom i Vars hand min själ ligger att du inte tar en väg utan att Satan tar en annan väg än den väg som du tar.”1

Denna hadith ska förstås bokstavligt och ordagrant; när Satan såg ´Umar ta en väg flydde han honom utav fruktan för honom och tog en annan väg. Han var alltså rädd för att ´Umar skulle göra honom något. Enligt al-Qâdhî kan hadithen också vara ett exempel på Satans och hans vilselednings avstånd från´Umar (radhiya Allâhu ´anh) och att ´Umar har i alla sina frågor rätt kontra vad Satan befaller honom. Den första åsikten är emellertid den korrekta.

1Ahmad (1/171) och al-Bukhârî (3294).