Sanningen bakom det saudiska uppehållstillståndet

Fråga: Vad är domen för att vistas i Saudiarabien utan uppehållstillstånd?

Svar: Antingen vistas man här med uppehållstillstånd eller också reser man härifrån. Landet har satt dessa regler för landets och muslimernas säkerhet. Annars kan Râfidhah, kommunister, brottslingar, tjuvar och andra komma och sprida fördärv i landet och orsaka problem. Landet tar till sig säkerhetsåtgärder för dess välgång och invånarnas säkerhet.

På grund av detta kan en muslim råka ut för något av detta. Han får härda. Han får ordna ett uppehållstillstånd, vistas här och ha det bra tillsammans med andra. Annars får han återvända till sitt hemland. Alla människor har dessa regler nu. Är det bara detta land som skall bli till en passage och genomgång för människor som sår fördärv på jorden?

Om du är en bra människa skall du veta att det finns brottslingar. De har sått fördärv på jorden. Det kan komma utlänningar som är attentatsmän och terrorister. Det har faktiskt varit så. De har gripit attentatsmän från olika länder. Det rör sig om män som stannar kvar i landet olagligt. De är brottslingar som håller på med sprängattentat och annat. Alla vill bo i Saudiarabien; Râfidhah och andra. Det medför problem.

Jag anser att brodern som vill söka kunskap skaffar uppehållstillstånd och studerar. Låt honom försöka studera vid ett universitet, institut eller liknande.

En gång satt en libyer med mig. Han hävdade att den saudiska oljan tillhör hela det islamiska samfundet. Jag sade till honom att oljan i hans land, Libyen, är endast för libyer, oljan i Iran är endast för iranier och oljan i Irak är endast för irakier. Är det bara Saudiarabiens olja som är gemensam för alla? Låt oss fördela Libyens, Irans, Iraks och Algeriets olja bland alla muslimer då.

Kan en saudier leva i Iran utan uppehållstillstånd? Kan han leva i Libyen, Algeriet eller Egypten utan uppehållstillstånd?

Se till att förstå frågan och ursäkta landet. För övrigt älskar det här landet Salafiyyûn. Tyvärr finns det faktorer som sätter käppar i hjulet för Salafiyyûns önskan. Ni kan inte föreställa er hur svåra och besvärliga faktorer det handlar om. Det finns länder som utvisar sina invånare. Muslimer upplever allt detta nu.

Förr levde muslimerna i en stor lycksalighet. Man kunde resa från Khurâsân till Andalusien, från norr till söder, och bosätta sig var som helst. Man smälte in direkt. Vi har levt på den tiden. Man kunde tro att utlänningen är en av landets största medborgare eller lärda som påbjuder det goda och förbjuder det onda. Det fanns inga medborgarskap eller något. Sedan började problemen.

Innan Djuhaymans illdåd kunde hela världens Salafiyyûn hålla tal i Makkah och Madînah, moskéerna och överallt. De kunde tala fritt. Ingen frågade vem som hade gett dem tillstånd eller lov. Sedan kom Djuhaymâns illdåd. Han hade med sig egyptier, jemeniter, indier, pakistanier och andra. Det var då landets myndigheter var tvungna att sätta villkor för utlänningarna som ville tala. Den som tyckte och tänkte som Djuhaymân förbjöds att tala i moskéer och andra platser. Härmed fick ingen kalla till Allâhs religion utan landets medgivande. Det spelade ingen roll huruvida personen var saudier eller inte.

Salafiyyah har gått igenom olika faser. Från att ha befunnit sig i en vid, broderlig och utsträckt fas som spred sig till resten av världen till att bli omringad av denna prövning. Den senaste tiden har blivit än värre med sprängattentat. Saudiarabien måste skydda sitt land och sin säkerhet.