Sanningen är antingen eller

Qur’ânen, Sunnah (såväl mångfaldig som icke-mångfaldig) och citaten från föregångsmännen, efterföljarna och de resterande tre generationerna är fulla av olikartade och varierande bevis för Allâhs (ta´âlâ) höghet över Hans tron. Han säger vilka lydiga som är hos Honom:

إِنَّ الَّذِينَ عِندَ رَبِّكَ لاَ يَسْتَكْبِرُونَ عَنْ عِبَادَتِهِ وَيُسَبِّحُونَهُ وَلَهُ يَسْجُدُونَ*

”De som är hos din Herre finner det inte vara under sin värdighet att tjäna Honom. De lovprisar Honom och faller ned på sina ansikten [i tillbedjan].”1

Om detta ”hos” hade varit allmänt liksom de inkluderas av Hans förmåga, vilja och liknande, skulle varje skapelse varit hos Honom. Inte heller hade någon varit för stolt för att dyrka Honom. Tvärtom, alla hade lovat Honom och fallit ned på sina ansikten. Han (ta´âlâ) sade:

إِنَّ الَّذِينَ عِندَ رَبِّكَ لاَ يَسْتَكْبِرُونَ عَنْ عِبَادَتِهِ وَيُسَبِّحُونَهُ وَلَهُ يَسْجُدُونَ*

”De som är hos din Herre finner det inte vara under sin värdighet att tjäna Honom. De lovprisar Honom och faller ned på sina ansikten [i tillbedjan].”

Han (subhânah) beskrev änglarna på det viset för att fördöma de otrogna som är för stolta för att dyrka Honom. Det finns otaligt liknande exempel i Qur’ânen.

Beträffande hadîtherna och rapporteringarna från följeslagarna och efterföljarna, så känner bara Allâh (ta´âlâ) deras antal. Antingen är dessa texter som bekräftar själva Allâhs höghet över skapelsen sanningen eller också är sanningen rena motsatsen. Sanningen är antingen eller. Antingen är själva Han ovanför skapelsen eller också är Han inte ovanför skapelsen, vilket Djahmiyyah säger.

Därtill säger de ibland att Han är varken ovanför den, inne i den, innanför den, utanför den, inom den, distanserad från den eller sammanbunden med den. Ibland säger de att Han är överallt med Sin essens. Bådadera avfärdar dock att själva Han är ovanför skapelsen.

Antingen ligger sanningen i att bekräfta högheten eller också att i dementera den. Om sanningen ligger i att dementera den, så är det välkänt att Qur’ânen har aldrig någonsin klargjort det, vare sig konkret eller ens tillsynes. Det har inte heller sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), efterföljarna, muslimernas imamer, rättsskolornas imamer eller någon annan gjort. Det är omöjligt att framföra från någon av dem att de dementerade högheten eller gav besked om dementi. Men vad gäller alla bekräftande rapporteringar från dessa människor, så är de otaliga.

Om sanningen ligger i att dementera och inte i att bekräfta, samtidigt som Qur’ânen, Sunnah och samstämmigheten bekräftar och nekar inte alls, fordrar det att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och de troende talade inte sanning i det här ämnet. Faktum är att de talade villfarelse och fel, antingen konkret eller tillsynes, som är rena motsatsen till vägledning och riktighet. Det är emellertid välkänt att den som tror något sådant hamnar i allra högsta grad under Hans (ta´âlâ) ord:

وَمَن يُشَاقِقِ الرَّسُولَ مِن بَعْدِ مَا تَبَيَّنَ لَهُ الْهُدَى وَيَتَّبِعْ غَيْرَ سَبِيلِ الْمُؤْمِنِينَ نُوَلِّهِ مَا تَوَلَّى وَنُصْلِهِ جَهَنَّمَ وَسَاءتْ مَصِيرًا

”Men den som sedan vägledningen har klargjorts för honom sätter sig upp emot sändebudet och vill gå en annan väg än de troende, honom låter Vi gå dit han vill gå och [därefter] låter Vi honom brinna i helvetet – vilket jämmerligt mål!”23

17:206

24:115