Sanna slavar och osanna slavar

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (d. 1376)

Taysîr-ul-Karîm, sid. 572

Allâh (subhânah) sade:

وَإِذَا دُعُوا إِلَى اللَّهِ وَرَسُولِهِ لِيَحْكُمَ بَيْنَهُمْ إِذَا فَرِيقٌ مِّنْهُم مُّعْرِضُونَ وَإِن يَكُن لَّهُمُ الْحَقُّ يَأْتُوا إِلَيْهِ مُذْعِنِينَ أَفِي قُلُوبِهِم مَّرَضٌ أَمِ ارْتَابُوا أَمْ يَخَافُونَ أَن يَحِيفَ اللَّهُ عَلَيْهِمْ وَرَسُولُهُ بَلْ أُوْلَئِكَ هُمُ الظَّالِمُونَ

”Och om de kallas inför Allâh och Hans sändebud för att han skall döma i det som rör dem, håller sig några av dem borta. Men om rätt och sanning skulle vara på deras sida, inställer de sig villigt. Är deras hjärtan sjuka? Eller tvivlar de? Eller är de rädda att Allâh och Hans sändebud skall ge dem en orättvis behandling? Nej, det är de själva som begår orätt!”1

De skyndar inte för den religiösa domens skull, utan för att den passar dem. Versen hyllar dem ingalunda ehuru de skyndar till domen. Ty en sann slav följer sanningen i vått och torrt, i alla fall. De som följer religionen när den passar dem och lämnar den när den inte passar dem prioriterar lusten framför religionen. De är inga riktiga slavar. Allâh sade om dem när Han fördömde dem för att ignorera den religiösa domen:

أَفِي قُلُوبِهِم مَّرَضٌ أَمِ ارْتَابُوا أَمْ يَخَافُونَ أَن يَحِيفَ اللَّهُ عَلَيْهِمْ وَرَسُولُهُ بَلْ أُوْلَئِكَ هُمُ الظَّالِمُونَ

”Är deras hjärtan sjuka? Eller tvivlar de? Eller är de rädda att Allâh och Hans sändebud skall ge dem en orättvis behandling? Nej, det är de själva som begår orätt!”

124:49