Sann ödmjukhet

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (d. 1376)

Bahdjat-ul-Abrâr, sid. 105

Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Välgörenhet får inte egendomen att sjunka. En slav visar inte överseende utan att Allâh utökar hans ära, och ingen ödmjukar sig inför Allâh utan att Allâh upphöjer honom.”1

Den som ödmjukar sig inför Allâh och Hans slavar upphöjer Allâh i nivåer. Allâh nämnde höga nivåer när Han sade:

يَرْفَعِ اللَّهُ الَّذِينَ آمَنُوا مِنكُمْ وَالَّذِينَ أُوتُوا الْعِلْمَ دَرَجَاتٍ

”Då skall Allâh upphöja dem bland er som är troende och dem som har fått kunskap, till högre rang.”2

En av kunskapens och trons främsta frukter är just ödmjukhet. Ödmjukhet innebär en fullkomlig underkastelse gentemot sanningen och Allâhs och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) påbud och förbud samt ödmjukhet gentemot Allâhs slavar i form av mildhet och hänsyn till stora och små, förnäma och låga. Motsatsen till ödmjukhet är högmod. Högmod står för förkastad sanning och nedvärdering av människor.

1Muslim (2588), at-Tirmidhî (2029) och Ahmad (2/235).

258:11