Sång tillhör deras religion

Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)

Madjmû´-ul-Fatâwâ (11/571-572)

Ibn Sînâ hittade på en filosofi som han kokat ihop med hjälp av grekisk vetenskap och innovativa skolastikers dogmer, däribland Djahmiyyahs. Därefter anammade han inom mångt och mycket samma metod som kätterska Ismâ´îliyyah. Det hela blandade han sedan ihop med Sûfiyyahs tal som i sin tur härrörde från hans bröder mystiska Ismâ´îliyyah och Qarâmitah. Hela hans hus följde al-Hâkim i Egypten. De levde på hans tid och delade samma religion som författarna till boken ”Rasâ’il Ikhwân-is-Safâ” och andra ledande hycklare som var varken muslimer, judar eller nasaréer. al-Fârâbî var framstående inom grekiska som tillhörde Aristoteles och hans filosofiska anhängares lära. Till deras fundament hör sång. Bland dessa grupper finns det folk som lockar till Allâh och gör sång till ett ämne som renar och tränar själar och karaktärer.

Vad beträffar de renläriga, tillhörande Ibrâhîms tro och islam som är den enda religion som accepteras av Allâh, som följer och underordnar sig det sista sändebudet Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) föreskrift, finns det ingen som lockar eller kallar till det. Sådana människor präglas av Qur’ânen, tro, vägledning, lycka och framgång. De besitter kunskap, vetskap, övertygelse, uppriktighet gentemot Allâh, kärlek till Honom, tillit till Honom, rädsla för Honom och ånger inför Honom.