Sändebuden är felfria i sina förkunnelser

Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) sade:

فَلاَ وَرَبِّكَ لاَ يُؤْمِنُونَ حَتَّىَ يُحَكِّمُوكَ فِيمَا شَجَرَ بَيْنَهُمْ ثُمَّ لاَ يَجِدُواْ فِي أَنفُسِهِمْ حَرَجًا مِّمَّا قَضَيْتَ وَيُسَلِّمُواْ تَسْلِيمًا

”Nej, vid din Herre! De är inte troende förrän de sätter dig som domare att döma mellan sig i alla sina tvister och därefter inte i sitt inre har någon invändning mot dina beslut utan underkastar sig dem helt och fullt.”1

Allâh (ta´âlâ) underrättar en underrättning som består av en order och ett påbud om att lyda sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och underordna sig honom och att syftet med sändebuden är att människorna lyder dem och underordnar sig dem inom allt som de påbjuder och förbjuder samt högaktar dem liksom de lydiga högaktar de åtlydda.

I versen bekräftas sändebudens felfrihet inom det som de förkunnar från Allâh, påbjuder och förbjuder. Ty Allâh befaller att de skall lydas oinskränkt. Om de inte hade varit felfria och skyddade mot felaktiga föreskrifter skulle Han inte befallt att de åtlyds oinskränkt.

14:65