Fråga: En person hade utav okunnighet samlag med sin hustru under dagtid i Ramadhân. Vad är domen för det?

Svar: Om han gjorde så därför att han trodde att samlag är harmlöst, så är ingen skada skedd; han har inte syndat och han behöver inte sona. Principen säger att den som gör något förbjudet i en dyrkan utav glömska eller okunnighet är inte ålagd något. Allâh (ta´âlâ) sade:

رَبَّنَا لاَ تُؤَاخِذْنَا إِن نَّسِينَا أَوْ أَخْطَأْنَا

”Ställ oss inte till svars för glömska eller oavsiktliga fel.”1

Allâh sade: ”Det har Jag inte gjort.”

Också sade Han (ta´âlâ):

وَلَيْسَ عَلَيْكُمْ جُنَاحٌ فِيمَا أَخْطَأْتُم بِهِ وَلَكِن مَّا تَعَمَّدَتْ قُلُوبُكُمْ وَكَانَ اللَّهُ غَفُورًا رَّحِيمًا

”Om ni här begår ett misstag, skall ni inte klandras för detta – nej, [det som är av betydelse är] vad ni innerst inne syftar till. Allâh är ständigt förlåtande, barmhärtig.”2