Sâlih Âl ash-Shaykh om al-´Utbî-berättelsen

Publicerad: 2012-11-10
Författare: Shaykh Sâlih bin ´Abdil-´Azîz Âl ash-Shaykh
Källa: Hâdhihi Mafâhîmunâ, sid. 76-78

 

För det första: Så länge den (d v s rapporteringen från al-´Utbî) inte är från sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah och inte heller en handling från hans renläriga kalifer, hans ädla följeslagare eller ens en handling som utfördes av de förträffliga generationerna, utan enbart en berättelse från en okänd person som har rapporterats med en svag berättarkedja, går det inte att använda sig av den inom Tawhîds troslära som är grundernas grund. Hur kan man använda sig av den som bevis när den motstrider autentiska ahâdîth som förbjuder att man överdriver i hängivenheten till gravar och de rättfärdiga människorna och särskilt då hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) grav och person. Vad gäller det som de lärde har framfört eller ansett vara fint, anses det inte vara ett bevis eftersom det motsätter sig autentiska Texter och motstrider Salafs troslära. För vissa lärde är något dolt medan det är uppenbart för andra. Dessutom felar de då de framför något liknande och på så sätt är beviset hos den som motsätter sig dem. Så länge vi känner till sanningens väg, har vi ingenting att göra med vad han här har sagt och vad han där har framfört, ty vår religion är inte byggd på sagor och drömmar, utan på autentiska bevis.

För det andra: Vissa frågor och betydelser kan vara dolda för vissa människor som har lämnat avgudadyrkan och avsvurit sig den och dess folk, t ex de följeslagare som sade:

”Allâhs sändebud, låt oss ha en Dhât Anwât på samma sätt som de har en Dhât Anwât. Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Allâhu Akbar! Detta är precis vad Israels barn sade: ”Låt oss få en gud liksom de har gudar.””

Beviset här, är att dessa följeslagare, trots att de var nya i Islâm, blev Muslimer med att säga ’det finns ingen gud utom Allâh’, vilket innebär att de förnekar jämlikar, statyer, avguderi samt dyrkar enbart den Dyrkade. Trots det och trots att de visste vad begreppet ’det finns ingen gud utom Allâh’betyder, var vissa frågor oklara för dem. Det handlar alltså om att återvända till bevisen och hålla sig fast vid dem då de klargörs – även om den okunnige skulle ursäktas, på samma sätt som vissa följeslagare ursäktades då de sade:

”Allâhs sändebud, låt oss ha en Dhât Anwât på samma sätt som de har en Dhât Anwât.”

Således råder det ännu större risk att de lärde faller i att förbise någonting, även om det skulle handla om Tawhîd och Shirk.

För det tredje: Hur kan en person våga motsätta sig Allâhs Bok och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah med ett yttrande som en person nämner, då Allâh (subhânah) säger:

”De som vill sätta sig emot hans befallningar bör ta sig i akt så att de inte får utstå prövningar (Fitnah) och ett plågsamt straff.”

Imâm Ahmad sade:

”Jag förvånas över de människor som känner till berättarkedjan och dess autencitet samtidigt som de håller fast vid Sufyâns åsikt. Allâh (ta´âlâ) sade:

”De som vill sätta sig emot hans befallningar bör ta sig i akt så att de inte får utstå prövningar (Fitnah) och ett plågsamt straff.”

Vet du vad Fitnah är? Fitnah är Shirk! Kanske avvisar han något av hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uttalanden och på så sätt faller någon villfarelse in i hans hjärta för att därefter gå under.”

Lydnad mot Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kommer före lydnad mot någon annan, även om det skulle handla om detta samfunds främsta människor, Abû Bakr och ´Umar. Ibn ´Abbâs sade:

”Stenar är nära på att börja regna över er från himlen. Jag säger: ”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade” medan ni säger: ”Abû Bakr och ´Umar sade”.”

Vad skulle Ibn ´Abbâs säga om han såg dessa människor motsäga sig den bekräftade Sunnahn och de klara bevisen för en beduins historia vars källa finns i al-´Utbîs svaga och avslagna rapportering?
För det fjärde: Samtliga lärde blir avvisade för de frågor som de har valt, antingen p g a någon åsikt eller något svagt bevis, men de är dock ursäktade innan de får bevisen klargjorda mot sig. Om människorna skulle börja följa avvikande åsikter och misstag som kommer från de lärde, hade de gått ut ur Islâm och trätt in i en annan religion. Det har sagts:

”Den som följer misstag blir till en kättare.””