Salafs uppror är ett bevis mot Khawâridj

Fråga: Vissa av dem argumenterar med händelser som har skett under årens lopp som Ibn-ul-Ash´aths prövning då flera lärda, däribland Sa´îd bin Djubayr, gjorde uppror och likaså det som ägde rum med ´Â’ishah, az-Zubayr och Talhah med ´Alî (radhiya Allâhu ´anhum). De säger att detta har ägt rum och att det anses vara uppror vilkas mål dock inte uppfylldes och att detta uppror är tillåtet.  Är det korrekt att argumentera med dessa händelser? Hur svarar man på detta då det tas ofta upp för att rättfärdiga upproren eftersom de utfördes av Ibn-ul-Ash´ath och ´Â’ishah och andra följeslagare?

Svar: Käre broder! Uppror är inte tillåtet. Dessa bevis är mot den som argumenterar med dem och inte alls till hans fördel. Det finns visa ord som tillskrivs ´Îsâ (´alayhis-salâm) vars äkthet inte är lika viktig som dess innebörd. En dag skall han ha tillrättavisat lärjungarna och berättat för dem att det kommer att komma en sista profet och det innan honom kommer att finnas falska ”profeter”. De undrade hur de skulle se skillnaden på den trovärdige och lögnaren. Då svarade han utmed den antydda visheten:

”Från deras frukter känner ni igen dem.”

Domen för dessa uppror, inklusive ´Â’ishahs (radhiya Allâhu ´anhâ), känner vi till via resultatet. Var resultatet negativt eller positivt? Det råder inga tvivel om att den islamiska historian berättar för oss att de var onda. Muslimerna dog till ingen nytta. Detta gäller i synnerhet ´Â’ishahs handling. Hon ångrade sig och brukade gråta så mycket när hon kom ihåg händelsen, att hennes slöja blev blöt. Hon önskade att hon aldrig någonsin hade gjort det hon gjorde. Jag läste i en bok, och jag är inte intresserad av dess äkthet, hur hon fick reda på en dispyt mellan hennes slavar och en annan följeslagares slavar om en mula. Hon gjorde sig i ordning för att gå ut. Då frågade en av hennes släktingar henne:

”Var skall du, du Troendes moder?”

Då sade hon att hon skulle se vad som har hänt mellan de båda parterna beträffande mulan. Då sade släktingen:

”Du Troendes moder! Räcker det inte med Kamel-kriget? Skall du nu också utlösa en mulas krig?”

Sammanfattningsvis är detta ett bevis mot dem som argumenterar med det då det inte medförde någon nytta. Och varför skall man argumentera med Sa´îd bin Djubayrs uppror och lämna de stora följeslagarna på den tiden, som Ibn ´Umar och andra, som lät bli att göra uppror? Därefter enades alla Salafs lärda om att det är förbjudet att göra uppror mot makthavaren.

Det finns alltså två uppror; ett teoretiskt, som är farligare, och ett praktiskt, som är resultatet på det första. Liknande uppror är alltså inte tillåtna och bevisen som du nämnde är till deras nackdel och inte till deras fördel.