Salafs tillgivenhet till föräldrarna

Publicerad: 2013-01-26
Författare: Imâm Abû Bakr Muhammad bin al-Walîd at-Tartûshî (d. 520)
Källa: Birr-ul-Wâlidayn, sid. 37-40

 

Det rapporteras hur Muhammad bin Talhah as-Sadjdjâd kom till Kamel-dagen när människorna ställde sig i rader och förberedde sig inför strid. Talhah, az-Zubayr och ´Â’ishah var en grupp mot ´Alî. Muhammad bin Talhah stod i sin faders armé utav lydnad till fadern medan han innerst inne var på ´Alîs sida. Hans fader sade till honom: ”Gå fram med fanan.” Han gjorde så och stupade. Därpå passerade ´Alî honom och sade: ”Jag svär vid Ka´bahs Herre att det är as-Sadjdjâd! Det är han som dödades av tillgivenheten till fadern.” ´Alî hade dessförinnan förbjudit sin armé att döda honom och sagt: ”Håll er borta från mannen med den svarta huvan.” Det vill säga Muhammad bin Talhah. Han dödades dock av Ka´b bin Mudlidj al-Asdî.

Luqmân sade till sin son:

”Käre son! Den som behagar sina föräldrar behagar den Nåderike. Den som förargar sina föräldrar förargar den Nåderike. Käre son! Föräldrarna är en av paradisets portar. Om de är nöjda med dig träder du in i paradiset och om de är arga hindras du från det.”

När Dur hade dött sade hans fader ´Umar bin Dur:

”Allâh! Jag har förlåtit honom hans skyldigheter gentemot mig som han inte har levt upp till. Därför ber jag Dig förlåta honom hans skyldigheter gentemot Dig som han inte har levt upp till.”

Han blev frågad om hur sonen hade varit gentemot honom. Han svarade:

”Han har aldrig gått med mig på natten utan att han gick framför mig och han har aldrig gått med mig på dagen utan att han gick bakom mig. Han var aldrig på taket om jag var i rummet under.”

Det rapporteras hur vissa av Zayd bin al-Husayns barn aldrig åt tillsammans med sin moder. När han  blev frågad om orsaken sade han:

”Jag fruktar att min hand tar det hennes öga såg före och i så fall har jag varit dålig mot henne.”

´Urwah bin az-Zubayr brukade säga när han var i Sudjûd:

”Allâh! Förlåt az-Zubayr bin al-´Awâm och Asmâ’ bint Abî Bakr.”

Abû Yûsuf al-Ansarî brukade säga efter varje bön:

”Allâh! Förlåt mina föräldrar och förlåt Abû Hanîfah.”

Asad bin al-Furât:

”Jag ber Allâh förlåta mina föräldrar och ´Abdullâh bin Ziyâd. Han är den förste som jag lärde mig kunskap av.”

Talq bin Habîb var en av dyrkarna. Han brukade alltid pussa sin moders huvud och han gick aldrig på taket om hon var under honom i huset utav respekt för henne.

När boken ”al-Muwattâ’” lästes upp för Ibn-ul-Qâsim kunde han helt plötsligt ställa sig upp och stå kvar en längre stund för att sedan sätta sig ned. När han blev frågad om dess orsak sade han:

”Min moder kom ned och bad mig om en tjänst. Hon stod upp och jag ställde mig upp för att hon stod upp. När hon gick upp satte jag mig ned igen.”

al-Fadhl bin Yahyâ var den mest tillgivna människan till sin fader. När de en gång båda satt fängslade var det tid för tvagning. Hans fader Yahyâ tvagade sig endast med varmt vatten. Fängelsevakterna hade förbjudit att ved förs in i fängelset under kalla nätter. När Yahyâ hade somnat tog al-Fadhl en skål som han fyllde med vatten och sedan höll han i den intill en lykta så att vattnet kunde värmas. Han stod så fram till gryningen.

´Umar bin ´Abdillâh bin az-Zubayr sade:

”Efter att min fader hade dött bad jag Allâh förlåta honom. I ett helt år bad jag endast om det.”

Vissa visa män har sagt:

”Den som respekterar sin fader kommer att leva längre. Den som respekterar sin moder kommer att se det som glädjer honom. Den som tittar skarpt på sina föräldrar har varit dålig mot dem.”

Haywah bin Shurayh var en av muslimernas imamer. Han kunde sitta och ge lektioner när hans moder ropade på honom: ”Haywah! Ge korn till hönorna!” Då gick han upp och lämnade lektionen.

Det rapporteras hur en kvinna ropade på sin son som ignorerade henne. Då åkallade hon Allâh mot honom så att han blev stum.

Den inom Fiqh och Usûl-ul-Fiqh lärde Abû ´Abdillâh bin Muslim al-Ghazawî al-Mâzirî berättade för mig följande:

”När jag bestämde mig för att resa till Jemen befallde min moder mig bland annat detta: ”Jag ber dig vid Allâh att titta på månen varje natt när månen står mitt i himlen. Då kommer jag att titta på den utav längtan efter dig. Förmodligen kommer våra blickar att enas så att jag kan stilla min längtan.” Jag uppfyllde hennes önskan och gjorde som hon sade.”

När Nasr bin Abî Hâfidh al-Maqdisî lämnade Jerusalem för att söka kunskap hos al-Kâzrûnî i Irak frågade al-Kâzrûnî honom: ”Har du en moder?” Han svarade: ”Ja.” Han frågade: ”Har du bett om hennes tillstånd för att komma hit?” Han svarade: ”Nej.” Då sade al-Kâzrûnî: ”Jag svär vid Allâh att jag inte kommer lära dig en bokstav förrän du återvänder till henne och behagar henne.” Nasr al-Maqdisî sade:

”Jag återvände till henne och stannade hos henne tills att hon dog. Sedan reste jag för att söka kunskap.”

al-Kârzûnî var en imam inom kunskap, avhållsamhet och fromhet. Många studenter har studerat under honom och sedan blivit imamer som folk har tagit efter.