Salafs syn på sagoberättare

Shaykh Djamâl bin Furayhân al-Hârithî

al-Adjwibah al-Mufîdah ´an As’ilat-il-Manâhidj al-Djadîdah, sid. 238-239

Salaf fördömde och föraktade sagoberättarna å det hårdaste. Abû Idrîs al-Khawlânî sade:

”Hellre ser jag ett hörn i moskén stå i lågor än en sagoberättare sitta i ett hörn i moskén och berätta sagor.”

Mâlik sade:

”Jag hatar sagor i moskén.”

Han sade också:

”Min åsikt är att man inte ska sitta och lyssna på dem. Sagor är innovationer.”

Sâlim sade:

”Ibn ´Umar gick ut ur moskén och sade: ”Det enda som fick mig att gå ut var er sagoberättares röst.”1

Denna inställning berodde på att sagoberättare hade en tendens att distrahera folk från nyttig kunskap med påhittade sagor.

1 Se ”al-Hawâdith wal-Bid´a” (109).