Salafs syn på förtal av makthavarna

Ibn Abî Shaybah rapporterade att Tâwûs sade:

”Ledarna nämndes i Ibn ´Abbâs närvaro när en man började fördöma dem häftigt. Han blev så lång att jag inte såg någon vara längre vid Ka´bah. Då hörde jag Ibn ´Abbâs säga: ”Gör dig inte själv till en prövning för de orättfärdiga.” Då blev mannen så kort att jag inte såg någon vara kortare vid Ka´bah.”1

Ibn ´Abdil-Barr rapporterade från Abûd-Dardâ’ som sade:

”En persons första hyckleri ligger i att han förtalar sin ledare.”2

al-Bukhârî rapporterade från Abû Umâmah som sade:

”Förtala inte al-Hadjdjâdj. Han är din ledare, men inte min.”3

Det vill säga att Abû Umâmah var i Shâm medan al-Hadjdjâdj var i Irak.

al-Bukhârî rapporterade från Abû Djamrah adh-Dhuba´î som sade:

”När jag fick reda på att Ka´bah hade brunnit, begav jag mig till Makkah. Jag började besöka Ibn ´Abbâs till dess att han kände igen mig och kände sig bekväm med mig. Vid ett tillfälle förtalade jag al-Hadjdjâdj i Ibn ´Abbâs närvaro. Då sade han:

”Var inte Satans medhjälpare.”4

Ibn Sa´d rapporterade från Hilâl bin Abî Humayd som sade att han hade hört ´Abdullâh bin ´Ukaym säga:

”Efter ´Uthmân kommer jag aldrig mer hjälpa till ett mord  på en kalif.”

Det sades:

”Abû Ma´bad! Hjälpte du till mordet på honom?”

Då svarade han:

”Jag anser att man har hjälpt till mord på honom om man nämner hans dåliga sidor.”5

Hannâd rapporterade från az-Zibriqân som sade:

”Jag var hos Abû Wâ’il – Shaqîq bin Salamah – när jag började förtala al-Hadjdjâdj och nämna hans dåliga sidor. Då sade han:

”Tala inte illa om honom! Vad vet du om han har sagt ”Allâh! Förlåt mig!” och sedan blivit förlåten?”

Ibn Abî Dunyâ och Abû Nu´aym rapporterade från Zâ’idah bin Qudâmah som sade:

”Jag frågade Mansûr bin al-Mu´tamir: ”Får jag tala illa om makthavaren när jag fastar?” Han sade: ”Nej.” Då frågade jag: ”Får jag tala illa om Ahl-ul-Ahwâ’?” Han sade: ”Ja.”6

Ibn ´Abdil-Barr rapporterade att Abû Ishâq as-Sabî´î sade:

”Aldrig har ett folk förtalat sin ledare utan att de har blivit berövade på hans godhet.”7

Ibn Zandjûyah rapporterade från Abû Midjlaz som sade:

”Förtal av ledaren är ett klipp. Jag menar inte att det klipper håret, utan religionen.”8

Han rapporterade även från Abû Idrîs al-Khawlânî som sade:

”Jag varnar er för att förtala ledarna. Förtal av dem är ett klipp. Det klipper religionen, inte håret. Förtalarna är förlorarna och de värsta av de värsta.”9

I dessa och liknande rapporteringar finns klara och starka bevis för att det är strängt förbjudet att tala illa om makthavarna och nämna deras synder.

Därför skall muslimen stanna där dessa människor stannade. De är de bästa människorna utmed den bästa människans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vittnesbörd. De stannade där de stannade utmed kunskap. Den som hamnar under dem är ofullkomlig och den som hamnar över dem uttröttad. Den som motsätter sig denna Salafî-metodik och följer sin lust har hjärtat fullt av hat. Ty förtal motstrider rådet till makthavarna.

Den som tror att förtal och nedvärdering av makthavarna hör till Allâhs (ta´âlâ) religion eller ett sätt att fördömda ondska eller något liknande, har hamnat långt vilse och talat osanning om Allâhs religion. Faktum är att han har motsatt sig Qur’ânen och Sunnah och Salafs uttalanden.

Således är det obligatoriskt för den som känner till dessa klara texter att fördöma varenda en som förtalar makthavarna. Detta skall man göra med hopp om belöning hos Allâh och som ett råd till medborgarna.

Detta är de lärdas och de religiösas handling; de förtalar inte ledarna och de befaller människorna att inte förtala dem. Det är trots allt det som deras kunskap får dem att göra.

´Allâmah Ibn Djamâ´ah sade när han nämnde några av makthavarnas rättigheter:

”Att man får människorna tillbaka till makthavaren och att man får dem att älska honom. Det är bra för samfundet och det bidrar med att organisera de religiösa frågorna. Likaså skall man försvara honom med ord, handling, egendom, liv och familj, dolt som öppet, hemligt som offentligt.”10

1 al-Musannaf (15/75).

2 at-Tamhîd (21/287).

3 at-Târîkh al-Kabîr (7/18).

4 at-Târîkh al-Kabîr (8/104).

5 at-Tabaqât al-Kubrâ (6/115).

6 as-Samt wa Âdâb-ul-Lisân, sid. 145, och Hilyat-ul-Awliyâ’ (5/41).

7 at-Tamhîd (21/287).

8 Kitâb-ul-Amwâl (1/78).

9 Ibid (1/80).

10 Tahrîr-ul-Ahkâm, sid. 64.