Salafs syn på de höghetsdementerande

Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

Sulaymân bin Harb berättade att han hörde Hammâd bin Zayd säga om Djahmiyyah:

De försöker säga att det inte finns någon gud ovanför himlen.”

I ”ar-Radd ´alâl-Djahmiyyah” återberättade Ibn Abî Hâtim från Sa´îd bin ´Âmir adh-Dhab´î – imamen av Basrah och Imâm Ahmads lärare – som sade:

Djahmiyyah har värre åsikt än judarna och nasaréerna. Alla religioner inklusive muslimerna är enade om att Allâh är ovanför tronen. Men Djahmiyyah säger: ”Det finns ingen ovanför tronen.”

Imamernas imam Muhammad bin Ishâq bin Khuzaymah sade:

Den som inte erkänner att Allâh (´azza wa djall) är ovanför Sin tron och att Han har rest Sig över Sina sju himlar hädar sin Herre. Det är tillåtet att avrätta honom. Antingen ångrar han sig eller också halshuggs han. Därefter skall hans lik kastas på en soptipp så att stanken från hans kadaver inte besvärar muslimerna och de otrogna som har avtal med dem.”1

Rapporterad av al-Hâkim med en autentiserad berättarkedja.

´Abdullâh bin Ahmad återberättade från ´Abbâd bin al-´Awwâm al-Wâsitî – imamen av Wâsit och tillhörande samma kull som ash-Shâfi´î och Ahmad – som sade:

Jag talade med Bishr al-Marîsî och hans anhängare och kom fram till att de säger att det inte finns någon ovanför himlen. Jag anser att man varken skall ingå i äktenskap med dem eller ärva dem.”

Den kände imamen ´Abdur-Rahmân bin Mahdî sade:

Inga innovatörer är värre än Djahms anhängare. De vill säga att ingen är ovanför himlen. Vid Allâh! Jag anser att de varken skall giftas in eller ärvas.”

KOMMENTAR

Allesammans var enade om saken. Alla muslimska imamer alltsedan följeslagarna och framöver var enade om Djahmiyyahs och deras egenskapsdementerande likars villfarelse. Således enades de om deras villfarelse och onda dogm. Utan pardon beskyllde merparten dem för otro och villfarelse. Deras dogm är ju ren och tvär villfarelse. De är otrogna eftersom de dementerar Herrens namn och egenskaper. Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

Femhundra lärda runtom i länderna har gjort Takfîr på dem

det har Imâm al-Lâlakâ’î citerat och dessförinnan at-Tabarânî3

Merparten av imamerna betraktade dem som otrogna och vilsna. Att de kallade sig för muslimer spelade ingen roll. Ty de beljög Qur’ânen och Sunnah och avfärdade Herrens namn och egenskaper däri.

1al-´Uluww lil-´Alî al-Ghaffâr, sid. 205-206

2Sådana bestraffningar verkställer bara myndigheterna och ingen annan. Imâm Ibn Qudâmah sade:

”Det är endast obligatoriskt att verkställa bestraffningen på en ansvarig person som känner till att handlingen i sig är förbjuden, och den sätts enbart i bruk av makthavaren eller hans ställföreträdare.” (al-´Uddah fî Sharh-il-´Umdah (2/285))

3an-Nûniyyah (1/290).