publicerad 03.03.2012
Författare: Imâm Yahyâ bin Sharaf an-Nawawî (d. 676)
Källa: Bustân-ul-´Ârifîn, sid. 100-101
Översättning: Darulhadith.com

ash-Shâfi´î sade:

”al-Husayn bin ´Alî förlorade en son utan att visa någon sorg. När han fördömdes för det sade han: ”Vi i familjen ber till Allâh och Allâh ger oss. Om Han då vill något som vi föraktar och Han Själv älskar det, behagas vi.”

Sa´îd bin Djubayr tittade på sin son och sade:

”Det finns en egenskap i dig som jag efterlyser.” Sonen frågade: ”Vilken?” Han sade: ”Jag vill att du dör så att jag kan räkna med belöning.”

Abûl-Hasan al-Madâ’inî sade:

”Det sades till en beduinkvinna: ”Så bra du tar din sons bortgång.” Då svarade hon: ”Hans faders död får mig att glömma alla andra olyckor.”

Mûsâ bin al-Muhtadî sade till Ibrâhîm bin Muslim när han beklagade sorgen för hans son:

”Han fick dig att bli glad när han var en prövning och ett test och han fick dig att bli ledsen nu när han är en välsignelse och en nåd.”

En man skrev till en av sina bröder efter att hans son hade gått bort:

”Så länge barnet lever upplever föräldern en sorg och en prövning. När barnet dör blir det till en välsignelse och en nåd. Sörj inte över sorgen och prövningen som du har förlorat och förlora inte Allâhs välsignelse och nåd som Han har gett dig i ersättning.”

Ahmad bin Abîl-Hawârî berättade:

”Abû Sulaymân ad-Dârânî sade: ”Jag hade inte haft någon våt dröm i 20 år. Då gjorde jag en sak i Makkah så att jag vaknade efter en våt dröm.” Jag frågade: ”Vad var det du gjorde då?” Han svarade: ”Jag lät bli att be ´Ishâ’ i samling i den Heliga moskén.”