En annan grupp bekräftar de egenskaper som Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bekräftade. De tror på dem ordagrant och dementerar förställning och liknelse. De säger att när Skaparen bekräftas, så är det Hans existens som bekräftas och inte Hans beskaffenhet. På samma sätt är det Hans egenskapers existens som bekräftas och inte begränsning och beskaffenhet.

Om vi säger hand, ansikte, hörsel och syn, så är de egenskaper som Allâh har bekräftat åt Sig själv. Vi säger inte att hand betyder styrka och ynnest. Vi säger inte att hörsel och syn betyder kunskap eller organ.

al-Khattâbî och andra sade att detta är Salafs metodik, däribland de fyra imamerna. Denna dogm har Hanafiyyah, Hanâbilah och många bland Shâfi´iyyah och andra. Dogmen går ut på att förstå verserna och hadîtherna om egenskaperna bokstavligt samt avfärda föreställning och liknelse. Deras argument är att tal om egenskaperna är som tal om essensen. Om bekräftad essens syftar på dess existens och inte dess beskaffenhet, så syftar även bekräftade egenskaper på deras existens och inte begränsning och beskaffenhet.

De säger att de inte refererar till en opålitlig och osäker tolkning. Ty den kan vara fel. Tolkning är endast ett antagande, inget fastställt och säkert. Det är inte tillåtet att basera en dogm på antaganden och samtidigt vända ryggen åt något som har bekräftats slående och konkret. Det är fördömt hos Salaf.