Salafs bokstavstrogna förståelse

´Abdur-Razzâq rapporterade från Ma´mar, från Ibn Tâwûs, från hans fader som berättade:

”Jag hörde en man återberätta en hadîth från Abû Hurayrah för Ibn ´Abbâs:

”Paradiset och Elden argumenterade. Elden sade: ”Herre! I mig skall tyranner, kungar och adelsmän gå in.” Paradiset sade: ”Herre! I mig skall fattiga, svaga och arma gå in.” Då sade Allâh till Elden: ”Du är Mitt straff och med dig straffar Jag den Jag vill.” Han sade till paradiset: ”Du är Min nåd som når överallt. Ni skall båda fyllas.” Det kommer att kastas i Elden och den kommer att säga:

هَلْ مِن مَّزِيدٍ

”Finns det fler?”

tre gånger till dess att Han (tabârak wa ta´âlâ) kommer till den och placerar Sin fot över den. Då drar den ihop sig och säger: ”Det är nog, det är nog.”

Mannen ställde sig upp och började rysa varvid Ibn ´Abbâs sade: ”Varför räds de? De mår bra när de hör det klara och går under när de hör det mindre klara.”1

Om hadîthen hade haft en tolkning skulle han klargjort den för människorna och inte förtigit den.

Skolastikernas antagonister talar ur ett rationellt perspektiv för att bekräfta dessa texter. De avvisar de dementerande och klarlägger att dementi fordrar ren och tvär förnekelse.

Vad Ahl-ul-Hadîth och Salaf beträffar, så går deras metod ut på att undvika bådaderas sätt. De bekräftar texterna och framför dem ordagrant. Samtidigt dementerar de beskaffenhet och jämförelse. al-Khattâbî sade i ”al-A´lâm”:

Salafs dogm om egenskaperna handlar om att bekräfta dem ordagrant och dementera beskaffenhet och liknelse.”

Den som säger att texterna inte åsyftar det bokstavstrogna ska veta att det bokstavstrogna består av två typer:

1 – Det bokstavstrogna som är lämpat och typiskt för skapelserna. I detta fall åsyftar texterna inte det bokstavstrogna.

2 – Det bokstavstrogna som är lämpat för Allâh. I så fall åsyftar texterna visst det bokstavstrogna och att dementera det är förnekelse.

1al-Musannaf (11/423).