Det är välkänt att Salaf bland följeslagarna och deras rättmätiga efterföljare bekräftade åt Allâh de namn och egenskaper som Han bekräftade åt Sig själv samt det som Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bekräftade åt Honom. De gjorde så på ett vis som tillkommer Hans fullkomlighet och majestät. De liknade inte dem vid skapelsens namn och egenskaper, de förnekade inte dem och de föreställde sig inte dem. Det gör nämligen de senare generationerna. De tolkar Allâhs (´azza wa djall) egenskaper med falska tolkningar. Även Mufawwidhah, som sägs förespråka Salafs sätt, har en annan metodik. De säger att bara Allâh (ta´âlâ) vet vad texterna betyder. Imâm Mâlik klargjorde Salafs tro på egenskaperna när det sades till honom:

”Abû ´Abdillâh:

الرَّحْمَنُ عَلَى الْعَرْشِ اسْتَوَى

”Den Nåderike har rest Sig över tronen.”1

”Hur reste Han Sig?” Mâlik svarade: ”Resningen är känd. Beskaffenheten är okänd. Det är obligatoriskt att tro på den och innovation att fråga om den.”

Salaf visste alltså vad egenskaperna betydde. De visste däremot inte hur egenskapernas beskaffenhet var. Den som säger att Salafs metodik var okunnighet om egenskapernas betydelser har fallit i tre synder:

1 – Okunnighet om Salafs metodik.

2 – Anklagelse mot dem för okunnighet.

3 – Lögn om dem.

Att han är okunnig om Salafs dogm framgår då han inte vet hur de trodde. Imâm Mâlik förklarade deras tro i det nyligen omnämnda uttalandet.

Att han anklagar dem för okunnighet framgår då han säger att de var okunniga och oförstående om betydelserna av det som de blev tilltalade med.

Att han ljuger om dem framgår då han falskt associerar dem med en falsk dogm.